När jag gick i skolan gillade jag mina skolavslutningar. I helgen var var jag på avslutnings-/examensceremoni på jordbruksfakulteten i Cuamba och fick tillbaka lite samma känsla i magen som jag hade när jag satt i kyrkan i Hjo. Samtidigt är det mycket som är annorlunda. På våra avslutningar i Hjo pratade vi om lov, fritid, tid att göra andra saker; mycket som hade att göra med någon slags frihet. Prästen höll tal om äpplen något år.

På avslutningen i Cuamba pratade ingen om frihet utan om arbete och ansvar. Om ansvar de nyutexaminerade har för att bekämpa den matkris som Mocambique, bland andra länder, befinner sig i. Om att det inte är någon annan som kommer att göra det, att de inte kommer få särskilt mycket hjälp och att ansvaret är deras. Tänk om prästen i kyrkan i Hjo sagt så till oss på skolavslutningen. Samtidigt kanske det skulle vara tänkvärda ord för alla studenter (inte bara i den fattigare delen av världen), ansvaret för att förändra kan ju knappast ligga på endast en del av världens befolkning.

Examensceremonin bjöd också på spektakel när alla finklädda studenter och inbjudna skulle sätta av ut på en åker (lervälling) för att inviga det nya agroforestrycentret som bland andra Kooperation Utan Gränser Mocambique stödjer. De första 100 träden på centrets åker är nu planterade. Centret blir en mötesplats för studenter, lärare och lokala småbönder. Ett antal kampanjer kommer att knytas till centret, bland annat för förbättrad livsmedelssäkerhet, mot okontrollerade bränder och kring frågor som rör debatten om den gröna revolutionen. Centret är ett samarbete mellan Vi skogen (Kenya), Afrikagrupperna, den lokala bondeunionen UCASN, den nationella bondeorganisationen UNAC, jordbruksfakulteten och Kooperation Utan Gränser.