Igår var det som bekant EU-val och det blev ju lite spännande på vissa punkter. Om vi tittar på valet från ett annat håll, eller leker med tanken att det vore ett val i Södra Afrika (vilket en av kommentatorerna i SVT kort gjorde vid ett tillfälle) ter det kanske inte riktigt som den seger som vissa pratar om vad gäller ökat deltagande etcetera. Nedan följer en lek med denna tanke, följ med…

I ett land i Södra Afrika ska folket rösta om landets representation till Afrikanska Unionen. Mindre än hälften av folket röstar, de andra känner sig uppenbart inte delaktiga i storpolitiken och väljer att ligga hem. Väljarna till regeringspartiet är några av dem som tydligast demonstrerar sitt ointresse, regeringspartiet får mycket låga siffror men dess partiledare säger under kvällen i tv-rutan  att han är nöjd med valet. Afrikanska Unionen har haft stora kampanjer för att göra medborgarna mer engagerade i unionens arbete, mycket tid och framför allt stora summor pengar är nedlagt i detta kampanjprojekt men uppenbart har det inte haft någon positiv verkan, snarare tvärtom. Det förefaller som att det inte är kampanjer som förklarar vikten av unionen som behövs utan riktiga, konkreta kopplingar till människors liv och därigenom motivering till varför de ska delta. Detta har emellertid folket i landet i Södra Afrika inte fått eftersom de uppenbart till stor del skiter i valet. Storpolitikerna inom unionen pratar under valkvällen om behov av mer resurser till kampanjer – de ska minsann lyckas få folket att förstå att unionen är viktig och att alla resurser som unionen förbrukar är värt pengarna för de stora massorna.

En anna intressant detalj i valet i vårt afrikanska land är att ungefär en femtedel av de (tämligen få) som röstar, bestämmer sig på valdagen och enligt den statliga tv-kanalen tyder detta på att de ”kampanjröstat”, det vill säga att de har påverkats mycket av de olika partiernas slutspurt och kanske lystnat mindre till den pågående samhällsdiskussionen. I landet i Södra Afrika är partierna beroende av godtyckliga privata donationer från privatpersoner och företag och det talas om att den som lockar till sig mest pengar har bättre chans. I landet talas det om en ”João-effekt” eftersom en rikskänd artist några dagar innan valet gav en mycket stor summa pengar till ett av de mindre och inte så etablerade partierna. Donationen skulle bidra till att det lilla partiet skulle kunna få ut sina valsedlar, i landet fungerar nämligen inte utdelningen av små partiers valsedlar så bra. Dessa partier kritiserar systemet hårt och menar att detta är ett demokratiskt underskott och medför orättvisa i valet.

I valet i landet i Södra Afrika får ett uttalat klart och tydligt västfientligt parti nästan 4 procent av rösterna och landets statliga tv-kanal konstaterar att de gjort ett bra val och sannolikt kommer att gå framåt ännu mer i nästa parlamentsval. Tv-kanalen rapporterar om att det västfientliga partiets broderpartier i övriga Afrika har gått framåt mycket mer och är ett av de block som stärkts mest i detta val.

I landet i Södra Afrika, som utåt ofta slår sig för bröstet som det mest jämställda och jämlika i hela Afrika, konstateras underliga trender vad gäller vilka som röstar på vilka partier. Ett parti som driver jämställdheten som en av de viktigaste frågorna får för det första väldigt få röster men vad mer intressant är att det nästan inte är några män alls som röstar på just detta parti, i detta jämställda land verkar det trots allt vara nästan uteslutande kvinnor som tycker att jämställdheten är en viktig fråga. I den statliga tv-kanalen konstateras även att det finns ett parti med motsatt förhållande – som nästan bara har män som väljare. Detta parti i vårt afrikanska land kallar sig för pirater.

Hemma läser jag om valet i det afrikanska landet och tänker herregud – utvecklingen i Afrika tar verkligen lång tid, att det aldrig ska gå framåt! Politikerna har ju helt misslyckats med att göra detta till en verklig demokrati där medborgarna är delaktiga i samhällsstyrningen. Och verkar det inte lite korrupt att de lagt ner så mycket pengar på kampanj som inte lett någonvart, och tillråga på allt ska de kampanja ännu mer – och vems pengar är det som ska betala det!? Jag funderar på det faktum att politikerna och funktionärerna i Afrikanska Unionen har så fruktansvärt höga löner och arvoden och att detta aldrig tas upp som ett problem – är det inte ett typiskt korrupt beteende för politiker på denna kontinent? Och är det inte märkligt att politiker och experter inte reflekterar över hur dessa fantasilöner skapar större avstånd mellan politiker och väljare.

Jag oroas över att i landet i Afrika bestämmer sig folk på valdagen och tycker att det verkar som att det mest grundläggande i den demokratiska strukturen står på spel när artister som João måste skänka pengar till partier för att de ska få ut valsedlarna. Jag förfasas över att ett parti som verkar vara fientligt mot hela väst och med siktet inställt mot just min folkgrupp och kontinenten där jag bor får så stora framgångar i landet i Södra Afrika. 

Än mer bekymrad blir jag av att det är ännu värre i de andra länderna och att varken det lilla landet i Södra Afrika eller Afrikanska Unionen i stort verkar bekymra sig märkbart över de västfientligas framfart. Exempelvis partiledarna för de andra partierna verkar oengagerade i frågan, endast en av dem tar upp det under valvakan som ett konkret problem (och det är inte ett av partierna i regeringen vilket bekymrar mig ytterligare – ska politikerna i Afrika aldrig lära sig att sätta ner foten!?). Bland den mängd aspekter på detta val som verkligen upprör mig finner jag även att de afrikanska männen minsann inte verkar vilja prioritera jämställdhetsfrågorna. Återigen undrar jag hur lång tid saker kan få ta!

Slutligen reflekterar jag över begreppet vindar och hur det används när det lilla landet i Södra Afrika analyserar sitt val. Som en röd tråd genom hela valvakan på det statliga tv-bolaget pratar experter, reportar och politiker om vindar som blåser – de är gröna, röda, konservativa eller av protest. Är det inte människor, medborgarna, som röstat grönt, rött, konservativt eller protesterat? Det förefaller som man vill skapa en distans till resultatet och istället förklara det i meterologiska termer! Detta verkar vara en återkommande svaghet i landet – när något är svårt pratar de ofta om vädret!