Tillbaka i Lichinga efter en helt fantastisk helg på Nkwichi Lodge i Cobue norr om Lichinga. Jag är inte så bra på det här med att turista men det här gillade jag verkligen, så pass att jag tänker göra lite reklam för det här på bloggen! Det finns många anledningar till varför man skulle vilja åka dit! (De tre fotona nedan kan få tala för sig själva… Snart kommer fler foton här på bloggen!)

Vägen dit är emellertid inte av anledningarna. Efter att ha kört drygt en timme på en finfin väg tar en grusväg vid. Denna bit, som tar ungefär en timma att köra, har konsistensen av smör som har stått i sommarsolen ett bra tag, det är som att köra i en smörbytta. På vägen ut gled jag elegant av vägen och konstaterade sedan bittert att fyrhjulsdriften inte fungerade vilket resulterade i mycket svett, vedletande och grävande mitt ute i ingenstans (får man nog faktiskt säga, enda sällskapet var babianer). Det som till slut fick upp bilen ur smöret var en lastbil överfull med folk som hjälpte till att putta. Lite längre fram på vägen är det som att någon har lagt en tvättbräda längst ner i smörbyttan vilket inte gör körningen roligare. (Man kan flyga till lodgen också…)

Hur som helst, väl framme efter knappt fyra timmar i bilen och en timma på en båt på Malawisjön var det värt varenda svettdroppe. Stället är helt underbart. Dagarna delades (nästan lika) mellan i tid i vattnet och på land. Har simmat och snorklat massor i det klara blågröna vattnet (se fotona överst). När man dyker ner är det som att simma runt i ett akvarium – det är fullt av färgglada fiskar, bland annat Malawiciklider som är vanliga just i svenska akvarier. Över ytan är det gott om exotiska fåglar som solar sig på klippor och stenar som sticker upp ur vattnet, bland annat afrikanska fiskörnar (det var till och med så att jag blev lite fågelintresserad, inte illa). 

Husen som man bor i är byggda av lokalt material och väldigt stilfullt gjorda (se mittenfotot ovan). Badrummet är ute, antingen utedusch eller utebadkar, båda med utsikt över sjön och placerade mitt i bushen. Runt huset springer en massa Herr Nilsson-apor som lär ha en förkärlek för att stjäla, särskilt tandborstar (råkade emellertid inte ut för detta). Man kan välja var man vill ha sina måltider serverade, på sin egen altan, på sin ”privata strand”, på den gemensamma stranden, uppe på ett berg eller vid ett gigantiskt baobaoträd som ligger 30 minuters promenad från lodgen.

När jag besökte baobaoträdet fick jag berättat för mig att det är det näst största i Afrika (finns det baobao på någon annan kontinent?) och att människor från byarna runtomkring brukade gömma sig inne i trädet under inbördeskriget.

Till frukosten var en höjdare tjocka bananpannkakor som smakade Liseberg (vet inte hur men fick en stark Lisebergskänsla i magen när jag åt dem). Man blir tillsagd att inte bada mellan 17 och 6 för det finns ett par krokodiler som håller till i närheten och mest har synts till på dessa tider. Inte utan att man tänker på de där krokodilerna när man snorklar runt bland klipporna även på andra tider…

Lodgen samarbetar med de omkringliggande byarna i ett antal projekt. Bland annat har man finansierat skolbyggen. De driver även en farm som producerar grönsaker och annat till lodgen men som också funkar som ett slags lärocenter för bönderna runtomkring, dit de kan komma och lära sig om hållbart jordbruk och variation i produktionen.

Dagar där man antingen går barfota i vit sand eller befinner sig i blågrönt vatten är helt klart uppskattade inslag. Är medveten om att platsen är lite av världens ände i förhållande till Sverige, men det finns mycket annat man kan passa på att göra om man skulle resa hit. Rekommenderar verkligen ett besök!

Snart kommer fler foton i ett separat blogginlägg!