Igår skrev jag om Carlos Cardoso och om hur tioårsdagen av hans dödsdag uppmärksammas här i Moçambique. En del i detta var en debatt i tv som spelades in igår. Har aldrig suttit i en studiopublik tidigare men tyckte att detta var ett bra första tillfälle.

I programmet medverkade ett antal av Cardosos kollegor, vänner och familj och det blev ett fint samtal kring journalisters roll att undersöka, gräva, aldrig ge upp och alltid kämpa för att ge röst till dem som inte hörs och syns, att försvara det offentliga och ett mer rättvist samhälle. Moçambique har en relativt fri och levande press – bland annat en långt mer diversifierad dagspress än Sverige. Det finns dagstidningar från regeringen, oppositionen, privatsektorn, tidningar som är kritiska mot både regeringen och oppostionen och tidningar från olika delar av landet. Samtidigt möter journalister många utmaningar vad gäller tillgång till information, anklagelser med mera.

En sak som jag funderade på under debatten igår var hur public service över huvud taget inte var en fråga. Cardoso kämpade för det offentliga men i denna debatt nämnde ingen någon vision om hur public service har en roll att spela för att säkra grävande, opartisk journalistik i folkets intresse. Snarare tvärtom: vikten av privata journalistskolor och privata tv-kanaler togs upp av ett antal medverkande.

Jag är medveten om att den befintliga statliga tv-kanalen TVM inte inger så mycket hopp om att vara en opartisk kanal eller forum för grävande journalistik. Men det vet jag inte om man kan säga om de privata kanalerna heller. Men som en vision för hur saker skulle kunna vara, skulle jag ändå vilja kunna hoppas på en roll för public service även i Moçambique.

CIP har gjort en sida tillägnad Cardoso där man kan ladda ner Metical; http://www.cip.org.mz/metical/!