Igår kväll anlände vi till Kisumu vid Viktoriasjön där jag tillsammans med två representanter från Sida i Stockholmska besöka  Vi-skogen och dess partnerorganisationer. Dagen började med en genomgång av den förändringsprocess som Vi-skogen befinner sig i varefter vi åkte söderut för att träffa en av Vi-skogens partnerorganisationer, Miriu Integrated Project. Efter en presentation på organisationens kontor (där jag bland annat försökte förstå hur en kvinnoorganisation kunde ha fler manliga medlemmar än kvinnliga) besökte vi en av organisationens medlemmar, Pamela Owino, och hennes fält.

Pamela tillämpar agroforestry, det vill säga samodling av många olika grödor tillsammans med träd med ekologiska metoder. Odlingsteknikerna har hon lärt sig genom Mirius samarbete med Vi-skogen. Ett helt fantastiskt fält och en helt fantastisk kvinna måste jag säga!

Allt var dock inte guld och (bokstavligt talat) gröna skogar, vi fick även höra en tråkig historia om ett företag som kommit till byn för att kontraktera bönder för att odla artemisia. Pamela blev kontaktperson och företaget beställde ett stort antal plantor som bönderna i byn skulle driva upp och som företaget senare skulle komma och köpa upp. Pamela distribuerade och samlade sedan in plantorna från de andra byborna, företaget kom och hämtade dem men någon betalning har aldrig kommit. Pamela och många bybor med henne har lagt ner mycket arbete på något som de aldrig fick betalt för. Vissa bybor menar dessutom att Pamela är skyldig dem pengar eftersom det var hon som skötte kontakten med företaget.

Ytterligare en besk detalj om artemisian är att den används för att producera malariamedicin som säljs till ett väldigt högt pris – så högt att personer som Pamela (som bor i ett mycket malariadrabbat område) inte har möjlighet att köpa.