Arbetsveckan som gått i det biståndsindustriella komplexet…

Veckan som gått har varit en övning i att byta ämne och fokus i tankarna vilket inte riktigt passade mitt huvud då jag har varit väldigt förkyld vilket helt klart har segat ihop tankeförmågan (och ökat sömnbehovet).

Måndagen ägnades åt att en skrift om markrättigheter som vi arbetar med tillsammans med Forum Syd och Afrikagrupperna. Spännande men inte helt lätt att få till alla kapitlen… I tisdags tog Kooperation Utan Gränser tillsammans med LRF emot en delegation av moçambikiska riksdagsledamöter och pratade landsbygdsutveckling, jordbruk och den enligt dem allt svagare relationen mellan Moçambique och Sverige.

Tidigt i onsdags morse åkte jag till Bryssel för att träffa kooperativa organisationer på Europanivå och AgriCord som är ett nätverk av ”agri agencies” – organisationer med förankring i bonderörelsen som arbetar med utvecklingssamarbete till bönder. Från bonde till bonde kan man säga. Jag har precis kommit in i AgriCords styrelse och mötet var en ordentlig genomkörare av alltifrån administration till strategier för att inkludera fler organisationer från Syd. Konstaterade att jag hade haft fördomar om Bryssel eftersom jag blev förvånad över att det var en riktigt trevlig stad och, framför allt, trevliga människor. Resan innebär även en intensivkurs i hur EU fungerar (vilket jag uppenbarligen har bristande kunskaper om).

Kom hem från Bryssel sent torsdag kväll. Idag, fredag förmiddag tillbringades på Sida för att diskutera Business for development (där samtalet kretsade kring DFI:er, impact investors, business angels och annat som tog lite tankekraft) och eftermiddagen på UNESCOs arrangemang för världsvetenskapsdagen där jag gjorde en kort presentation om Moçambique. Nu är jag helt färdig, fortfarande snörvlande, på tåget på väg till Hjo. Fick just reda på att artikeln jag skrev på NAI forum för ett par veckor sedan citerats i en interpellation i riksdagen idag – kul! Läs artikeln på NAI Forum här!

Några tankar från veckan. En gemensam reflektion från de moçambikiska riksdagsledamöternas besök och ett antal av mötena i EU: Hur kan det komma sig att så många tänker att jordbrukets alla utmaningar i fattiga länder ska lösas av enkom den privata sektorn och utan statlig inblandning, samtidigt som vi på ett självklart sätt konstaterar att det europeiska och därmed det svenska jordbruket inte skulle överleva utan statliga subventioner? (Detta resonemang är tyvärr inget unikt för veckans möten, inte heller för jordbruket som sektor – på något underligt viss tycks vi tro att de med sämst förutsättningar på något mirakulöst sätt ska lösa saker som vi själva inte klarar av…)

Den moçambikiska delegationen pratar om att statens enda roll för att stödja jordbruket, som försörjer 80 procents av landets befolkning, är infrastruktur medan LRF och andra organisationer i Europa pratar om former för EUs jordbruksstöd till enskilda bönder. Nej, världen är långt från rättvis men det visste vi ju redan.

Idag är det för övrigt internationella dagen mot malaria. En moçambikisk läkarvän skrev i sin facebookuppdatering idag: Quando o dia de hoje chegar ao fim cerca de 1400 crianças terão perdido a vida por Malaria. Tragédia. / När dagen går mot sitt slut har cirka 1400 barn förlorat livet på grund av malaria. Tragedi.

Som sagt, a luta continua…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s