Att komma fram – och att ha en sudd på väl valda delar

Jag gillar inte att resa men jag tycker väldigt mycket om att komma fram. Idag kom vi till Mazaar-e Sherif, precis efter solnedgången och ett regn- och åskoväder. Varma, nästan lite tropiska vindar blåser över landningsbanan. Vi kör mot staden, vägen kantas av bensinmackar (brukar vara ett bra tecken på utveckling). Vi kör genom staden som verkar inramad av neonskyltar och lampor i olika färger (inklusive på moskéerna). Många bilder och hyllningar till Masoud och en rondell med skulpturer av män till häst som spelar buskashi.  Gatorna är fulla av folk och frukt- och grönsaksstånd. Folkliv och en skön känsla.

IMG_3411_litenk

På flyget hit satt jag mitt emellan två kollegor som aldrig flugit tidigare – stor entusiams över att flygplanet faktiskt flyger igenom molnen. I vänthallen på Kabuls flygplats fanns en gigantisk tv som visade bollywoodfilm. Publiken var i huvudsak skäggig män i långa vita skjortor och palestinasjalar. I filmen dansar en lättklädd man med hårigt bröst med… något med fladdrande hår över en sanddyna. Det är uppenbarligen en kvinnan men hon har en ”sudd” på väl valda delar så det är lite svårt att se henne…

Annonser

Arbetsveckan som gått i det biståndsindustriella komplexet…

Veckan som gått har varit en övning i att byta ämne och fokus i tankarna vilket inte riktigt passade mitt huvud då jag har varit väldigt förkyld vilket helt klart har segat ihop tankeförmågan (och ökat sömnbehovet).

Måndagen ägnades åt att en skrift om markrättigheter som vi arbetar med tillsammans med Forum Syd och Afrikagrupperna. Spännande men inte helt lätt att få till alla kapitlen… I tisdags tog Kooperation Utan Gränser tillsammans med LRF emot en delegation av moçambikiska riksdagsledamöter och pratade landsbygdsutveckling, jordbruk och den enligt dem allt svagare relationen mellan Moçambique och Sverige.

Tidigt i onsdags morse åkte jag till Bryssel för att träffa kooperativa organisationer på Europanivå och AgriCord som är ett nätverk av ”agri agencies” – organisationer med förankring i bonderörelsen som arbetar med utvecklingssamarbete till bönder. Från bonde till bonde kan man säga. Jag har precis kommit in i AgriCords styrelse och mötet var en ordentlig genomkörare av alltifrån administration till strategier för att inkludera fler organisationer från Syd. Konstaterade att jag hade haft fördomar om Bryssel eftersom jag blev förvånad över att det var en riktigt trevlig stad och, framför allt, trevliga människor. Resan innebär även en intensivkurs i hur EU fungerar (vilket jag uppenbarligen har bristande kunskaper om).

Kom hem från Bryssel sent torsdag kväll. Idag, fredag förmiddag tillbringades på Sida för att diskutera Business for development (där samtalet kretsade kring DFI:er, impact investors, business angels och annat som tog lite tankekraft) och eftermiddagen på UNESCOs arrangemang för världsvetenskapsdagen där jag gjorde en kort presentation om Moçambique. Nu är jag helt färdig, fortfarande snörvlande, på tåget på väg till Hjo. Fick just reda på att artikeln jag skrev på NAI forum för ett par veckor sedan citerats i en interpellation i riksdagen idag – kul! Läs artikeln på NAI Forum här!

Några tankar från veckan. En gemensam reflektion från de moçambikiska riksdagsledamöternas besök och ett antal av mötena i EU: Hur kan det komma sig att så många tänker att jordbrukets alla utmaningar i fattiga länder ska lösas av enkom den privata sektorn och utan statlig inblandning, samtidigt som vi på ett självklart sätt konstaterar att det europeiska och därmed det svenska jordbruket inte skulle överleva utan statliga subventioner? (Detta resonemang är tyvärr inget unikt för veckans möten, inte heller för jordbruket som sektor – på något underligt viss tycks vi tro att de med sämst förutsättningar på något mirakulöst sätt ska lösa saker som vi själva inte klarar av…)

Den moçambikiska delegationen pratar om att statens enda roll för att stödja jordbruket, som försörjer 80 procents av landets befolkning, är infrastruktur medan LRF och andra organisationer i Europa pratar om former för EUs jordbruksstöd till enskilda bönder. Nej, världen är långt från rättvis men det visste vi ju redan.

Idag är det för övrigt internationella dagen mot malaria. En moçambikisk läkarvän skrev i sin facebookuppdatering idag: Quando o dia de hoje chegar ao fim cerca de 1400 crianças terão perdido a vida por Malaria. Tragédia. / När dagen går mot sitt slut har cirka 1400 barn förlorat livet på grund av malaria. Tragedi.

Som sagt, a luta continua…

02.55 på väg hemåt (med vissa stopp på vägen) och överlämning av blogg

Resan i Östra Afrika börjar gå mot sitt slut. 02.55 i morgon bitti flyger jag till Nairobi där jag ska träffa kollegorna på regionkontoret för att sedan ta nattflyget hem till Sverige på torsdag. Inte utan att jag nog hade tyckt att det skulle ha varit skönt att slippa två sömnlösa nätter efter en resa som har varit fantastiskt lärorik men också tagit på krafterna.

Jag lämnar nu över bloggen till min kollega Hanna Wetterstrand som befinner sig på FNs jordbruksorganisation FAOs möte med Commission on Food Security. Ser fram emot intressanta blogginlägg om detta! Och med anledning av att idag är World Food Day har Kooperation Utan Gränser publicerat en debattartikel i GP på temat – klicka här för att läsa!

På återseende nästa vecka – då från Kungsholmen – långt härifrån…

Spirande träd i kooperativ och skolor

Idag besökte vi en av Vi-skogens partnerorganisationer i Rwanda, Impuyaki – högt uppe på en av Rwandas tusentals kullar. Impuyaki är ett kooperativ med ungefär 700 hushåll som medlemmar. I samarbetet med Vi-skogen arbetar kooperativet med att öka jordbruksproduktionen av bland annat potatis samtidigt som man bevarar miljön och jorden. Efter en finfin presentation (som bland annat tackade det svenska folket) besökte vi organisationens plantskola en bit ner på den branta kullen.

Efter Impuyaki styrde vi kosan mot en av skolorna som ingår i Vi-skogens program Farmers of the Future. Genom Farmers of the Future tränas såväl lärare som elever i agroforestry och hållbart jordbruk. Vi-skogen bidrar på detta sätt till att människor kan leva kvar på landsbygden och tjäna pengar på sitt jordbruk och samtidigt bidra till en bättre miljö.

Jag har aldrig i något annat land hört ”Regeringen har en lista för detta” som svar på i princip vilken fråga som helst… Säger nog ganska mycket om Rwandas utveckling just nu – både på gott och ont…

Bland svampar och plantor i Uganda…

Har just anlänt till Kigali, Rwanda efter ett kort men intensivt och innehållsrikt besök i Uganda. Vistelsen inleddes med en väldigt fin middag på en lokal restaurang (första fotot). Dagen som följde började med ett besök på Ugandas bondefederation UNFE och sedan vidare till svampodling i påse  hos en lokal sparkassa. Svamparna odlas i plastpåsar som hänger på rader i ett mörkt rum och föreningens medlemmar har lyckats tjäna en hel del pengar på sina svampar. (Se första raden, andra fotot)

Efter svamparna träffade vi en liten men imponerande bondeorganisation i Mpigi som tog oss till några av sina medlemmar. Hemma hos dem fick vi veta hur en biogasanläggning fungerar och vilka effekter den har i ett hushåll utan el (rad 5 och 6) och hur man bygger upp grisproduktion (detta moment blev avbrutet av ett extremt kraftigt regn, se foton på rad 4 och 5). De berättade om hur spar- och lånegrupperna har förändrat deras liv och om hur de har byggt upp en plantskola för att förse medlemmar med trädplantor och kaffebuskar.

Dagen avslutades långt ut på en lerig väg hos en grupp för människor som lever med HIV och där medlemmarna har byggt upp en affärsverksamhet tillsammans. Det blev mer svampar och grisar… Natten spenderades på ett hotell i Masaka, sista bilden föreställer den minst sagt pompösa sängen…

En vacker morgon och inspirerande dag på Olof Palmes center

Dagen började strax efter fem – med ett fantastiskt morgonljus. Vi passerade Mont Elgon (foton på första raden) innan vi kom fram till Kitale där vi besökte Vi-skogens Agroforestry Training Centre uppkallat efter Olof Palme. Ett mycket inspirerande om än kort besök! Ovan foton på bland annat:

  • Ett berg av madrasser på en lastbil (rad 2, bild 1)
  • Kaffe (rad 3, bild 2)
  • Sorghum (rad 3, bild 3)
  • Avocado (rad 4, bild 3)
  • Biogasanläggning till höger, gasen används till mjölkkok till vänster (rad 5, bild 2)
  • Jakob planterar frön till plantskolan (rad 6, bild 2)
  • En annorlunda variant av passionsfrukt (rad 7, bild 1 och 2)

Centret är öppet för alla och används av bönder och bondeorganisationer, forskare och myndigheter som vill lära sig mer om hållbart och klimatanpassat jordbruk. Flera tusen personer besöker centret varje år.

På första bilden på sjätte raden finns Willian som var den som planterade det allra första Vi-skogsträdet. Som synes på bilden har entusiasmen inte avtagit trots att det var flera decennier sedan… William informerade stolt om att Lisbeth Palme planterat ett av träden på centret. Jag frågade honom om han visste vem som är Sveriges nuvarande statsminister varvid han ruskade på huvudet: ”Det kan inte vara någon som arbetar så mycket för rättvisa och solidaritet i världen…”

Efter besöket i Kitale styrde vi kosan mot Uganda där vi tog en sen lunch med utsikt över Nilen (sista fotot). Inte utan att man blir tagen av alla dessa vackra upplevelser…

Om rätt till ersättning och internationell mansdag

Igår fortsatte vi våra besök hos Vi-skogens samarbetsorganisationer. Först ut var familjeskogsbruksorganisationen WETPA som fått stöd av Kooperation Utan Gränser och LRF Skogsägarna. Organisationen hade sin unga ålder till trots ett imponerande hållbarhetstänk kring hur de skulle öka sina inkomster, bland annat genom försäljning av plantor och trävirke. Många kloka saker sades om familjeskogsbrukarna och de tjänster de tillhandahåller: -Regeringen säger att 10 procent av Kenya ska vara täckt av träd. Men de gör inget själva för att detta ska ske. Det är vi småbönder som ser till att vi kommer att nå målet och vi har rätt få ersättning för vårt arbete.

Medlemmarna beskrev mycket stolt den resa de har gjort rent organisatoriskt det senaste året då de bland annat utvecklat sin administration med tydligare ansvarsfördelning, anställning av en redovisningsekonom, bankrekonciliering, inventarielista och utnämning av en revisor.

Efter WETPA besökte vi Kimaetis bondeorganisation där vi bland annat diskuterade jämställdhet med anledning av att organisationens firande av internationella mansdagen. De hade under denna dag lyft fram mäns roll i utvecklingen och vikten av att män tar sitt ansvar i jordbruket. Vi besökte ett par av organisationens medlemmar, bland annat Rose Wabwile och hennes granne Mildred Wanjala som båda använder agroforestry för att säkra tillgång till mat och för att tjäna pengar. (Se rad 2 och 7 ovan.)

Hemma hos Rose fick vi även chans att se en energibesparande spis. Vi sände alla en tanke till biståndsministern som nog skulle varit nöjd med denna spis. (Se rad 2 ovan.)

Nedan några foton från dagen, inklusive ett par från regnskogen som vi åkte igenom mellan besöken – underbar.