Svårt när Mugabe blir mer poppis…

Vissa nyheter smakar inte så gott och är dessutom väldigt svåra att förstå… Som exempelvis att en nyligen presenterad opinionsundersökning utförd av Freedom House visar att Robert Mugabes parti Zanu-PF har fått ökat stöd bland de zimbabwiska väljarna. Förtroendet för oppositionspartiet MDC och dess ledare Morgan Tsvangirai har minskat kraftigt. Dessutom har stödet för Mugabe som president ökat.

MDC anses mindre delaktig i de framsteg som regeringen gör – endast 15 procent anser framstegen är MDCs förtjänst. Resultatet från Freedom Houses undersökning stöds av Afrobarometern.

De som deltagit i FHs undersökning är representativa för befolkningen som helhet; från stad och land, kvinnor och män. Nästan hälften uppgav att de inte ville svara eller att de inte avsåg att rösta (denna hälft är dock inte en homogen grupp utan innehåller sympatisörer från olika partier).

Några av förklaringarna till detta resultat är, enligt MDC, att de har ansvar för de ministerier som har störst inverkan på människors liv samt att korruption har skadat MDCs rykte. De förändringar som väljarna hoppades på när samlingsregeringen bildades mellan ZANU-PF och MDC har inte kommit till stånd, till viss del på grund av ZANU-PFs strategi att försäkra sig om att samlingsregeringen inte har lyckats åstadkomma goda resultat. Naturligtvis finns många andra skäl i den komplexa situation som sedan många år Zimbabwe befinner sig i. Utan tvekan är resultaten värda all eftertanke…

Läs gärna mer under kategorin Zimbabwe. Avslutar med en bild (tagen från okänd på facebook), inte specifik för Zimbabwe men absolut relevant där (och här?) också…

Bobs hälsa

Zimbabwes president Robert Mugabe ligger svårt sjuk på ett sjukhus i Singapor. Trots att han har överlevt åtminstone sex tidigare vändor av allvarlig sjukhusvistelser och sjukdom, leder situationen till en diskussion om ”vad händer sedan – om han dör”. Vissa tidningar, bland andra brittiska Daily Mail, skriver att Mugabe officiellt sagt att försvarsminister Mnangagwa får ta över, om han dör.

Igår postade jag Daily Mails artikel om Mugabes hälsotillstånd på min facebooksida och ett antal svenska vänner och kollegor skrev kommentarer. Efter en stund dök en kommentar från en mocambikisk vän (som arbetar på en europeisk ambassad) upp: ”Kajsa, porque o mundo (ocidental) esta ansioso em ver Mugabe morto?” = ”Kajsa, varför längtar (väst-)världen så mycket efter att se Mugabe död?” Frågan säger en del om våra olika perspektiv, på såväl vår samtid som vår historia.

Pratade idag med en före detta kollega i Zimbabwe och frågade hur diskussionen där går. Hans svar innehöll ett antal tänkvärdheter, som exempelvis att Mugabes efterträdare är ”värre” vad gäller att inte respektera mänskliga rättigheter och att situationen i Zimbabwe efter Mugabe mycket väl kan förvärras.

Många organisationer i Zimbabwe är även besvikna på den politiska oppositionen MDC för att de inte levt upp till förväntningarna om försvar av grundläggande rättigheter etc.

Blev lite fundersam när facebook-kommentarerna till Daily Mail-artikeln plötsligt försvann under några timmar i förmiddags, för att sedan komma tillbaka vid lunchtid…

Zimbabwe – landet med världens bästa klimat

Ikväll har jag varit på ett mycket inspirerande seminarium om Zimbabwe organiserat av Forum Syd. Sten Rylander, före detta ambassadör i Zimbabwe, och Magnus Carlquist, nuvarande biståndschef på Sveriges ambassad i Zimbabwe höll varsitt anförande. Efter det var det mingel och bokbord med svenska organisationer aktiva i Zimbabwe.

Några nedslag i historian

Sten pratade om Zimbabwes historia och Sveriges relation till landet och lyfte bland annat fram problematiken kring att Sverige blundade för den massaker där 30 000 människor dödades av regeringen under mitten av 80-talet. Och varför blundade man? För att inte ”störa” den goda relationen med det nya självständiga Zimbabwe.

Han tog upp den kontroversiella och våldsamma jordreformen i början av 2000-talet och beskrev den som ”rätt sak med fel metod”. Han ifrågasatte att den dröjde så länge, enligt den överenskommelse som slöts med före detta kolonialmakten England vid självständigheten, den så kallade Lancaster Houseöverenskommelsen, skulle en omfattande jordreform genomföras 1989 med ekonomiskt stöd av England (som Margret Thatcher, som då sittande premiärminister, inte var så intresserad av att bidra till).

Demokratisering, val och konstitution

Självklart upptog demokratiseringsprocessen, konstitutionen, val och vad som kommer att hända när Mugabe trillar av pinnen en stor del av såväl Stens som Magnus presentationer. Vad gäller den senare frågan var de överens om att det är förutsättning för förändring men att tiden efter Mugabe sannolikt kommer att bli turbulent och fylld av en otäck maktkamp inom Zanu – att Mugabe trots allt står för en ”kitt” som håller ihop partiet.

Just nu tas en ny konstitution fram i Zimbabwe – en process som har fått omfattande stöd av svenskt bistånd. Magnus var tydlig med att detta är ett risktagande – det finns en risk att svenska skattepengar investerade i detta inte kommer att ge något alls om processen havererar. Samtidigt är UD och Sida överens om att det är värt att ta den risken. Det pågår en kamp om tiden för nästa val där Zanu vill att det ska ske så snart som möjligt medan oppositionspartiet MDC och SADEC (Southern Africa Development Community) bestämt hävdar att det måste ske efter att den nya konstitutionen har trätt i kraft, och följa densamma. Båda underströk vikten av att konstitutionsprocessen specifik och landets utveckling generellt måste vara driven av zimbabwier med stöd av SADEC – och inte av biståndsgivare.

Koppling till vårt arbete?

Magnus pratade om vikten av stöd till zimbabwiska organisationer som kan bidra till mänskliga rättigheter och demokratisering. Han var dock noga med att det inte är de utländska organisationerna som kan ge det avgörande bidraget utan de zimbabwiska lokala organisationerna.

Läs mer

  • Läs Sveriges strategi för biståndsinsatser i Zimbabwe – klicka här!
  • Vår avgående regionchef i Södra Afrika bloggade om Zimbabwe till december 2011, bloggen ligger fortfarande uppe – klicka här!
  • Det finns många spännande böcker om Zimbabwe, bland andra av författaren Heidi Holland, besök hennes hemsida – klicka här!
  • Ett lite annorlunda tips: Heidi har ett bed & breakfast i Johannesburg som varmt rekommenderas för den som ska spendera en natt eller flera där – det bjuds på spännande diskussioner om Mugabe, Mandela med flera, klicka här!

Och rubriken på detta inlägg? Sten menade att det finns forskning som visar att Zimbabwe har världens bästa klimat och att detta var något han tänkte på ibland under sin tid som ambassadör när allt annat var riktigt riktigt dåligt; att klimatet i alla fall är det bästa!

Bland kossor och chiliplantor i Mugabes land

Jag befinner mig i Zimbabwe sedan ett par dagar tillbaka. Jag arbetar med en översyn av vårt program här tillsammans med vår regionchef Anna Tibblin. Istället för att kontraktera en extern konsult beslutade programmet att det skulle vara bra med ett internt team som utöver själva översynen också kan bidra till lärande mellan våra olika program. Så här är jag nu och lär mig om bland annat mjölkproduktion och chilifrukter.

Idag har jag tillbringat dagen på diverse besök på de projekt som vi stödjer, bland annat ett kooperativt mejeri, solcellsbevattning och organisk grönsaksodling. Nedan några foton från dagen.

Nu är jag dammig och trött på ett hotell i södra Zimbabwe och väntar på att strömmen ska komma så att jag kan få ta en varm dusch. Den som väntar på något gott…

In: 82 Ut:79

Idag har jag skickat 79 epostmeddelanden och mottagit 82, allt i jobbet. Lite sjukt på något sätt (men onekligen också lite tillfredsställande att sopa rent i brevlådan).

Sitter just nu på ett tåg och funderar över hur SJ tänker när de informerar om sina förseningar, något som jag klurat på ett antal gånger tidigare. Om tåget ska gå 21.45 väntar de till 21.46 med att säga att tåget är försenat till 22.05. 22.06 meddelar de att det är försenat till 22.11 och så håller de på så. Har väldigt svårt att tro att de inte vet förrän 21.46 att tåget kommer bli en halvtimme försenat, verkar osannlikt i välorganiserade Sverige. Hur som helst väldigt irriterande.

Tips! Läs gärna Annas blogg om förenklade sanningar om Zimbabwe!

Tullförhandlingar och magiska pengaförsvinnanden

Kom som tidigare skrivet tillbaka till Niassa från Harare i veckan. I Zimbabwe försökte vi tanka men det var svårt. På den första macken fanns diesel och elektricitet men ingen personal. På den andra macken fanns elektricitet och personal men ingen diesel. På den tredje macken fans diesel och personal men ingen elektricitet. På mocambikiska sidan om gränsen Mocambique-Zimbabwe befann sig hundratals lastbilar väntandes (se foto här intill) – ett exempel på varför jag aldrig skulle kunna vara lastbilschaffis – skulle bli tokig av väntan.

Vid gränsstationen i Tete ville tulltjänstemannen inte ge oss våra bilpapper för att jag inte ville ge honom mitt telefonnummer. Efter viss övertalning fick vi våra papper (men inget telefonnummer överlämnades). Väl i staden Tete fick vi vackert vänta vid bron som binder samman staden som ligger på båda sidor om Zambezifloden. Inte så kul med 30 minutersintervall i trafiken när det är drygt 40 grader varmt… (Bilden här intill på bron, bilden nedan visar torkan strax utanför Tete.)

I Malawi fick vi lära oss av vår chaufför att precis innan Blantyre finns ett ställe där folk med magiska krafter kan ta pengar ur människors fickor. Det hade varit ett populärt lastbilschaffisställe tidigare men på grund av försvinnande är det inte det längre. (Man hade först misstänkt unga kvinnor för försvinnandena tills det visade sig att även män utan sällskap råkade ut för detta.)

I Malawi, likt i Mocambique, passerade vi ett antal bilar med ett knippe fisk hängande i backspeglarna eller i grillen framför. Lite märkligt men antagligen att föredra mot att ha dem inne i bilen… Här intill en av många minibussar med fantasifulla budskap skrivna bak på bilen… Se kartan nedan för vägbeskrivning!