Kom som tidigare skrivet tillbaka till Niassa från Harare i veckan. I Zimbabwe försökte vi tanka men det var svårt. På den första macken fanns diesel och elektricitet men ingen personal. På den andra macken fanns elektricitet och personal men ingen diesel. På den tredje macken fans diesel och personal men ingen elektricitet. På mocambikiska sidan om gränsen Mocambique-Zimbabwe befann sig hundratals lastbilar väntandes (se foto här intill) – ett exempel på varför jag aldrig skulle kunna vara lastbilschaffis – skulle bli tokig av väntan.

Vid gränsstationen i Tete ville tulltjänstemannen inte ge oss våra bilpapper för att jag inte ville ge honom mitt telefonnummer. Efter viss övertalning fick vi våra papper (men inget telefonnummer överlämnades). Väl i staden Tete fick vi vackert vänta vid bron som binder samman staden som ligger på båda sidor om Zambezifloden. Inte så kul med 30 minutersintervall i trafiken när det är drygt 40 grader varmt… (Bilden här intill på bron, bilden nedan visar torkan strax utanför Tete.)

I Malawi fick vi lära oss av vår chaufför att precis innan Blantyre finns ett ställe där folk med magiska krafter kan ta pengar ur människors fickor. Det hade varit ett populärt lastbilschaffisställe tidigare men på grund av försvinnande är det inte det längre. (Man hade först misstänkt unga kvinnor för försvinnandena tills det visade sig att även män utan sällskap råkade ut för detta.)

I Malawi, likt i Mocambique, passerade vi ett antal bilar med ett knippe fisk hängande i backspeglarna eller i grillen framför. Lite märkligt men antagligen att föredra mot att ha dem inne i bilen… Här intill en av många minibussar med fantasifulla budskap skrivna bak på bilen… Se kartan nedan för vägbeskrivning!