Vakternas stolar / As cadeiras dos guardas

Vakternas stolar, eller ja, det som en gång var en stol, som sedan inte var det för att sedan bli det igen. Med några inslag av föremål som aldrig var tänkta som stolar.

Vakter som ofta tjänar långt mindre än den bestämda minimilönen som vaktar flådiga villor, lägenhetskomplex, dyra bilar, banker, affärer, ministerier, hotell, företag och organisationer. Gemensamt för dem alla verkar vara att pengar till en stol  finns det inte någonstans.

***

As cadeiras dos guardas. Ou seja, aquilo que era uma vez uma cadeira mas que depois não era para depois ficar cadeira de novo. Com alguns exemplos de bens que nunca foram pensados como cadeiras.

Guardas que muitas vezes ganham em baixo do salário mínimo estabelecido, que guardam casas grandes, complexos de flats, carros caros, bancos, lojas, ministérios, hotéis, empresas e organizações. Parece que as instituições têm todos em comum é a falta de dinheiro de comprar uma cadeira.

Hissologik och annorlunda skyltdocka

Har skrivit ett par gånger tidigare om fenomenet hissar i Maputo (läs här och här). En kollega har just flyttat in i en ny lägenhet i Maputo och fann dessa två meddelanden upptejpade utanför och i hissen.

Det ena säger kort och gott: ”Åk inte hiss ner” det andra säger säger ”Åk inte hiss ner barn under 10 år måste ha sällskap”. Huset har tolv våningar – inte så roligt att vara barn och bo på tolfte våningen. Och vad är det för poäng med att inte få åka ner? (Kollegan fick även tillsägelse när han flyttade in att väskor inte får åka hiss – varken med eller utan sällskap. Någonting är uppenbart inte helt i sin ordning i hissansvarigs huvud… Ett sundhetstecken är emellertid att någon givit svar på tal och skrivit sin åsikt om hissreglerna…

Efter hissarna: en bild på en av alla fantastiska skyltdockor som finns i Maputo. Anorektiska dockor med jättebröst och minimal midja är uppenbart inte helt inne här… 🙂

Ny bostad (för vilken gång i ordningen…?)

Efter inbrottet i lägenheten i Maputo (som aldrig reddes upp, verkar som som det var antingen någon av vakterna eller någon av de boende i huset) bestämde jag mig för att flytta – igen! Några bilder från nya lägenheten (som för övrigt känns toppen): vardagsrummet, trädgården (som är gemensam för husets tre lägenheter, sedd från vår lägenhet) och taket (där man kan sitta).

Catembe

Trots att jag har varit i Mocambique ett antal år hade jag innan idag aldrig tagit båten över till halvön Catembe, tio minuter från centrala Maputo. Men idag slog jag till, tillsammans med pappa, som fann en vän (med liknande skägg ), se sista bilden nedan.

Överraskningsvis pratade mannen svenska då han varit utrikeskorrespondent i Sverige under åttiotalet. Han berättade att han var bekymrad över socialdemokratin efter Palmes död och undrade om han skulle våga åka dit igen nu när vi har nazister i riksdagen. Ja det kan man undra…

Trafikkaos och kontraster

Maputos södra utfart befinner sig i ett något kaosartat tillstånd men med hopp om bättring med tanke på att kaoset beror av ett vägarbete. Två mil på två timmar, och sedan lika lång tid tillbaka. Nedan några foton från vägen, inklusive stadion som byggts (av kineser) strax utanför Maputo. Kontrasterna blir tydliga med en väldigt modern byggnad i bakgrunden och en livlig marknad i förgrunden (undrar stilla om den senare kommer att försvinna till förmån för den förra?).

Bra packningar

Dessa finfina packningar och släpvagnar såg vi på vägen från Maputo mot Sydafrika idag. En logistisk (mar-)dröm…

Näst sista bilden föreställer en cykel med en avancerad musikanläggning, själva anläggningen i fram på styret (syns tyvärr inte) och högtalarna fastsurrade i bakdäcket.

Hissar

Maputo är ingen stad för en person med hisskräck. Som skrivet tidigare på bloggen, är hissen i huset där jag bor något defekt. Små lappar finns uppsatta på hissdörrarna där det står att man ska bekräfta att hissen är på denna våning innan man går in i den.

Igår fick jag två nya hissupplevelser i andra hus. Ett hus hade hiss med öppettider. Den var öppen ett par timmar på morgonen, sedan stängd, öppen runt lunch, stängd tidig eftermiddag och öppen på kvällen fram till 22.00. Tydligen gick det, om man förhandlade väl, att övertyga vakten om att man skulle få åka hiss, eventuellt, även på andra tider.

I nödfall.I ett annat höghus, i en av de finare delarna i Maputo, hade majoriteten av hissdörrarna fastnat och hissens knappar var ur funktion. Därför fanns hissvakt – en man som inte gör annat än att åka upp och ner och försöka få hissen att stanna på rätt våning genom att manuellt vrida på/av strömbrytaren. Eftersom knapparna inte fungerade fick den som ville ha upp hissen till en våning, knacka i väggen så att hissvakten hörde att han var behövd.

Alla lösningar är bra utom de dåliga…

Inbrott

Inatt var det inbrott i min lägenhet i Maputo. Jag åkte till Niassa igår morse efter tre veckor i Maputo och inbrottet känns därmed väldigt uträknat. Dörren uppbruten, hänglåsen sönderbrända och varenda lite pinal från skåp, lådor, hyllor och garderober slängd huller om buller på golvet. Inte så roligt… 😦 Ännu jobbigare att behöva ta hand om det härifrån men har som tur är goda vänner i Maputo som hjälper till med det praktiska, mycket glad för det!  🙂