Stadsvandring Maputo (6)

Igår var jag för ovanlighetens skull turist ”hemma i Maputo” så här kommer en lite annorlunda stadsvandring. Om du vill läsa de tidigare, klicka på Stadsvandring i menyn till vänster. Vi börjar i korsningen mellan  Olof Palme och 24 de Julho där en något berusad man dök upp och ville vara med på fotot. Den förra har beskrivits tidigare och är uppkallad efter dagen då företag nationaliserades efter självständigheten. Att Olof Palme har en gata här (som en av väldigt få västerlänningar) vittnar det stöd och de politiska band som fanns mellan Sverige generellt och Palme mer specifikt. Moçambiques förste president, Samora Machel, dog samma år som Palme men ungefär ett halvår senare och deltog i dennes begravning i Stockholm.

Vi går på Palme ner på befrielsetorget och in på Fransk-moçambikiska kulturcentret. I centrets trädgård finns ett antal exempel på skulpturer gjorda av vapen, som en fredsaktion efter inbördeskriget. Där finns även en konstutställning med en moçambikisk konstnär (se nedan).

Vi tänkte ta oss till konstmuseet men det var stängt på grund av måndag och det gick inte att diskutera sig in eftersom det var eftermiddag. Museet ligger i korsningen Karl Marx och Ho Chi Minh. Karl Heinrich Marx föddes 1818 och dog 1883 och är en av grundarna till sociologin. Han grundade även den ekonomiska och revolutionära teori som kallas marxism baserad på en historisk materialism. Den nuvarande regeringspartiet Frelimo definierade sig, när det ombildades från befrielserörelse till parti, som ett marxist-leninistiskt parti. Inte så underligt att Marx fick en gata med andra ord. Ho chi Minh föddes ungefär trettio år innan Marx, 1890, i dåvarande Franska Indokina och dog 1969. Minh kämpade för Vietnams befrielse från det franska kolonialstyret och ledde det indokinesiska kommunistpartiet. 1946 skrev han under överenskommelsen med Frankrike om Vietnams självständighet och blev sedan president i Nordvietnam och stred mot USA fram till sin död.

Vi går tillbaka till självständighetstorget och ner på Samora Machel, passerar plåthuset som är ritat av Alexandre Gustav Eiffel (som i Eiffeltornet) och kommer sedan till statyn av Samora Machel med fingret i luften. Som nämnt tidigare var Samora Moçambiques förste president efter självständigheten fram till han dog i en flygkrasch i Sydafrika 1986. Samora är fortfarande väldigt närvarande i landet och många som är kritiska till Frelimo idag, önskar sig tillbaka till Samoras tid. 2011 är Samora-året, med anledning av att det var 25 år sedan han dog.

Bakom Samora ligger en botanisk trädgård där vi tar en sväng bland vildvuxna träd och buskar – vackert!

Vi går neråt till den låga delen av staden, passerar en skylt där en traditionellt doktor meddelar att han kan bota allt – du kan få bättre kropp, bli av med skulder, bättre kärlek, bli fri från häxkraft och mycket annat. Vi tar en sväng på Mercado Municipal och går sedan i riktning mot tågstationen. Vi tar en sväng om det portugisiska fortet, passerar många vackra hus i de områden där filmen Blood Diamonds spelades in (tyvärr inte alltid helt lämpliga kvarter att fotografera i).

Tågstationen, som förde en tynande och borglömd tillvaro till för några år sedan har fått ett uppsving och huserar nu små butiker, restaurang och populärt uteställe. Det har röstats fram som en av världens tio vackraste tågstationer av tidningen Newsweek. Även här hade ovan nämnde Eiffel ett finger med i spelet och ritade kupolen (han kom dock aldrig personligen till Moçambique).

Annonser

Stadsvandring Maputo (5)

Här kommer en ny stadsvandring i Maputo, som uppföljning på de jag skrev förra året. (Du kan läsa de tidigare stadsvandringsinlägget om du klickar på kategorin Stadsvandringar i menyn här till vänster.) Denna promenad har endast följt en liten bit av en gata, den gata jag numer är bosatt på: Mártires de Machava = Machavamartyrerna.

Jag kommer ut från mitt hus och tar till höger och passerar det nyinstallerade Feima – en hantverksmarknad som även huserar ett par väldigt trevliga restauranger. Alla de hantverkare som tidigare sålde sina grejer på gatorna runtom i staden (med högre koncentrationer av turister) finns nu samlade här. På parkeringsplatsen utan för Feima står en bil med en registreringsskylt från bilförsäljaren ”Mecca motors”.

 En buss upp vid min sida och mannen som tar betalt börjar hojta att jag måste åka med – det går inte an att brancan (vitingen) går! Det tar ett par kvarter innan han ger upp (efter att ha frågat om han åtminstone kan få mitt telefonnummer). Jag går förbi ett träd som någon har gjort till sin bostad och korsar Eduardo Mondlane (som, beskrivet i en tidigare vandring, var en av Frelimos grundare och tillika dess förste ordförande).

Jag passerar en en kiosk gjord i plåt, ett livsfarligt elskåp med dörren på trekvart och en limousine innan jag kommer fram till korsningen med Ahmed Seko Touré (beskriven i en tidigare stadsvandring).

Där ligger Villa Al Garve. Denna till utseendet fantastiska byggnad var under kolonialtiden den portugisiska säkerhetspolisen PIDEs högkvarter och tillika tortyrkammare för politiska motståndare till kolonialregimen). Med tanke på dess historia är det inte lätt att finna ett sätt att använda byggnaden.

På min väg hemåt igen går jag förbi mitt hus ett par hundra meter och når platsen där journalisten Carlos Cardoso blev skjuten för drygt tio år sedan. Där finns nu en vacker minnesplats med texter, bilder och konstverk till Cardosos minne.

Stadsvandring Maputo (4)

Är tillbaka i Maputo och ämnar ta upp stadsvandringarna igen. Börjar så smått idag. Besökte en vän idag vars hus ligger i korsningen mellan Avenida 24 de Julho (nationaliseringsdagen som jag skrivit om i Stadsvandring 1) och Armando Tivane. Armando var en av kämparna i befrielsekriget mot den portugisiska kolonialmakten och dog i strid i Teteprovinsen. (För svenskar är Avenida Armando Tivane kanske mest bekant för att Svenska Skolan i Maputo ligger där.)

Från balkongen ser man utöver siluetterna på husen som ligger på Julius Nyerere. Julius föddes 1922 i Tanzania och blev landets förste folkvalde president 1962. Julius var nationalist och hans socialistiskt präglade politiken han sökte föra kallades Ujama som betyder självtillit eller självförsörjning. Julius var den som gjorde swahili till nationellt språk i Tanzania.

Från köksbalkogen ser man utöver Francisco Orlando Magumbwe. Francisco föddes (okänt årtal) i Niassa och växte upp i en katolsk församling där han även arbetade som sjuksköterska.

Stadsvandring Maputo (3)

Även under sista dagen i Maputo innan resan till Lichinga (där jag befinner mig nu) fick kameran vara med på promenaden. De små inläggen om Maputo här på bloggen har gjort att jag ser med lite nya ögon på saker som jag tidigare bara snabbt har passerat utan särskilt mycket reflektion.

Huset på bilder här intill ligger på 24 juli (kommenterade i Stadsvandring 1), tvärgatan precis till vänster heter Almeida Ribeiro. Det är lite svårt att ta reda på vem Almeida var – det finns flera alternativ att välja på, bland annat fotbollsspelare och brasilianska jurister.

Det mest troliga verkar vara att Almeida som har givit namn åt gatan var en portugisisk politiker som föddes 1924 och under åren 1985 och 1987 var försvarsminister. Efter att ha korsat Almeida kommer jag till en stor byggarbetsplats som enligt uppgifter ska bli ännu en bilproving (har skrivit ett antal gånger på bloggen om historierna kring bilprovingen).

Svänger in på Salvador Allende (från Stadsvandring 2). Över en port finns en av många detaljer med religiöst fokus som utsmyckar Maputos fasader. Under den kaklade bilder hänger en skylt på sniskan som informerar om att här säljs tobak.

Går vidare på Allende och hittar en skylt som talar om vem Maguiguana var, nämnd i stadsvandring 1, nämligen en framstående antikolonial hjälte. På en lyktstolpe sitter samma affisch som på hundratals andra: annons för hjälp att plugga till slutproven i grundskolan. 

Väl på Paulo Samuel Kankhomba, gatan där kontoret ligger, går jag förbi en av många statliga bussar som finns till för att skjutsa arbetarna till arbetsplatserna. Just denna har nog sett sina bättre dagar.

Under dagen promenerar jag till ett möte och går en bit på Kim Il Sung. Kim föddes 1912 i dåvarande Japanska Korea (nuvarande Nordkorea). Han var Nordkoreas ledare från 1948 till sin död 1994. Han var under denna tid först premiärminister och därefter president. 1998 utsågs han till republikens evige president.

Jag svänger in på Kwame Nkrumah. Kwame föddes i Ghana 1909 och var Ghanas förste president mellan 1964 och 1966. Kwame var mycket aktiv i självständighetsrörelsen som 1957 ledde till Ghanas självständighet. På denna gata ligger ett antal fina äldre hus med tak och verandor som sätter fart på byggarinspirationen, på ett sådant hus sitter gatuskylten.

På Kwama hittar jag även ett hus som jag inte sett tidigare, med guldbokstäver vid entrén som förkunnar att här huserar den som står för den socialistiska revolutionen. Jag går runt monumentet och ser att det (inte så överraskande) är Frelimo som står för den.

En bit bort från den socialistiska revolutionens väktare har något satt upp en egenhändigt gjor skylt på ett träd. På skylten står det att man inte får slänga sopor där. Under den ligger en hög med soppåsar och anna bråte.

Stadsvandring Maputo (2)

På väg till kontoret på morgonen passerar jag General Pereira d’Eca. Pereira föddes 1852 i Portugal och hade under sitt liv ett antal betydelsefulla poster såsom krigsminister (under första världskriget) och guvernör i Portugals provinser. Han stred i såväl Angola, Mocambique och Cap Verde. Förstår inte riktigt hur han knep ett gatnamn i Maputo (och även en stad i Angola).

Jag går en bit längs med Maputos sjukhus, på Salvador Allende. Salvador föddes 1908 i Chile och var med och grundade Chiles socialistiak parti och var även dess ordförande. Salvador var Chiles president mellan 1970 och 1973 då en statskupp ägde rum och Allende mördades. Han efterföljdes av diktatorn Pinochet. 

Jag rundar hörnet Allende och Paulo Samuel Kankhomba – gatan där Kooperation Utan Gränsers kontoret ligger. Paulo föddes i norra Niassa och var en kämpe i den mocambikiska armén som stred mot den portugisiska kolonialmakten. Han ansågs vara mycket politiskt begåvad och hade ett antal förtroendeuppdrag inom rörelsen.

På dessa gator ser man något som är mycket vanligt förekommande i hela Maputo: gigantiska hål i trottoaren som dessutom kan vara ganska djupa (och ofta fyllda med skräp). Det gäller att se upp. I trottaren finns även många brunslock kvar från kolonialtiden då Maputo hette Lourenco Marques vilket finns inskrivet i locken.

Under dagen har jag varit på möte på Mao Tse Tung, som jag skrev om i del (1), nummer 1031. Systemet med gatnummer är annorlunda här än i Sverige: numret anger  antalet meter från gatans början. Väldigt praktiskt måste jag säga. Mao Tse Tung är, som många andra gator, prydda med diverse plakat från regeringspartiet Frelimo med president Guebuuza mycket närvarande. 

På Mao Tse Tung passerar jag João Belo. João föddes 1878 i Portugal och var kolonial politiker och politiker i den portugisiska nationalistiska diktaturen. Han tillbringade större delen av sitt liv i Mocambique. Innan Mocambiques självständighet hette nuvarande Xai-Xai Vila João Belo.

Passerar ett tapetserat elskåp på Mao och svänger in på Tchamba som enligt uppgifter är en plats i Togo. I korsningen Mao Tchamba finns ett postkontor med postboxar som finns på utsidan. Praktiskt om man alltid vill komma åt sin box…

Stadsvandring Maputo (1)

Detta är första inlägget av förhoppningsvis många med berättelser om vardagliga stadsvandringar i Mocambiques huvudstad Maputo. Jag kommer att berätta genom foton och kortare texter.

En sak som var ny besökare lägger märke till i Maputo är namnet på gatorna som samtliga är uppkallade efter revolutionshjältar och andra socialistiska förebilder. De flesta av dem är från Södra Afrika men även några asiater, européer och latinamerikaner har smygit sig in. Några av gatorna är uppkallade efter viktiga händelser i Mocambiques historia.

Jag bor på Amilcar Cabral. Amilcar föddes 1924 i Guinea-Bissau och ledde landets självsändighetsrörelse PAIGC i kampen mot kolonialmakten Portugal. Han mördades 1973. Hans bror Luís Almeida Cabralblev Guinea-Bissaus förste president efter självständigheten.

Den första gatan jag korsar på min väg till mataffären är 24 de Julho – ”Nationaliseringsdagen” då företag nationaliserades i det nyligen befriade Mocambique i mitten av 70-talet. Jag korsar därefter Ahmed Sékou Touré. Ahmed föddes i Franska Guinea två år innan Amilcar, 1922, och var Guineas president mellan 1958 och 1984. Han var en mycket framstående figur inom den afrikanska befrielserörelsen. Ahmed dog 1984. I korsningen Ahmed Amilcar spelar några barn fotboll och en kvinna säljer frukt och grönsaker. Jag köper morötter.


Efter Ahmed kommer Eduardo Mondlane men han får ett eget inlägg här på bloggen med tanke på hans stora betydelse i Mocambiques historia. Eduardo, född 1920, var en av Frelimos grundare och dess ledare under befrielsekriget mot Portugal men mördades innan självständigheten. Efter Eduardo går jag förbi vattenbolaget som har gjort en fantastisk mosaik på väggen och på vattentornet som hänger på fasaden på ett högt hus.

Sedan passerar jag en av de få gatorna som är uppkallade efter kvinnor, Emíla Dausse. Emília var en framstående kämpe i Mocambiques befrielsekamp och dog i strid i Teteprovinsen. Som på många andra gator dominerar rött och gult på Emília – rött som i CocaCola och gult som i mcel.

Passerar Maguiguana som det inte är så lätt att hitta någon information om och Agostinho Neto. Agostinho var Angolas förste president efter självständigheten 1975 fram till 1979. Efter det är jag strax framme vid Mao Tse Tung. Mao kanske inte behöver så mycket beskrivning.

Kort därefter är jag framme vid matbutiken som var målet för promenaden. I butiken finns det, som vanligt, nästan inga mocambikiska produkter – inte ens de saker som Mocambique faktiskt producerar så som ris, salt och te.

Förutom ett stort antal revolutionära hjältar passerar jag även ett antal hus och byggnader som vittnar om processer långt från revolution: Privata skolor, dagis och universitet och många konkreta exempel på växande ekonomiska klyftor. Varje promenad i Maputo manar till eftertanke om det som har varit, det som är och det som kommer i framtiden. Inte minst brukar jag fundera över hur mycket det finns att lära av historien som skulle kunna göra stor skillnad i dagens Mocambique.