Här kommer en ny stadsvandring i Maputo, som uppföljning på de jag skrev förra året. (Du kan läsa de tidigare stadsvandringsinlägget om du klickar på kategorin Stadsvandringar i menyn här till vänster.) Denna promenad har endast följt en liten bit av en gata, den gata jag numer är bosatt på: Mártires de Machava = Machavamartyrerna.

Jag kommer ut från mitt hus och tar till höger och passerar det nyinstallerade Feima – en hantverksmarknad som även huserar ett par väldigt trevliga restauranger. Alla de hantverkare som tidigare sålde sina grejer på gatorna runtom i staden (med högre koncentrationer av turister) finns nu samlade här. På parkeringsplatsen utan för Feima står en bil med en registreringsskylt från bilförsäljaren ”Mecca motors”.

 En buss upp vid min sida och mannen som tar betalt börjar hojta att jag måste åka med – det går inte an att brancan (vitingen) går! Det tar ett par kvarter innan han ger upp (efter att ha frågat om han åtminstone kan få mitt telefonnummer). Jag går förbi ett träd som någon har gjort till sin bostad och korsar Eduardo Mondlane (som, beskrivet i en tidigare vandring, var en av Frelimos grundare och tillika dess förste ordförande).

Jag passerar en en kiosk gjord i plåt, ett livsfarligt elskåp med dörren på trekvart och en limousine innan jag kommer fram till korsningen med Ahmed Seko Touré (beskriven i en tidigare stadsvandring).

Där ligger Villa Al Garve. Denna till utseendet fantastiska byggnad var under kolonialtiden den portugisiska säkerhetspolisen PIDEs högkvarter och tillika tortyrkammare för politiska motståndare till kolonialregimen). Med tanke på dess historia är det inte lätt att finna ett sätt att använda byggnaden.

På min väg hemåt igen går jag förbi mitt hus ett par hundra meter och når platsen där journalisten Carlos Cardoso blev skjuten för drygt tio år sedan. Där finns nu en vacker minnesplats med texter, bilder och konstverk till Cardosos minne.