Även under sista dagen i Maputo innan resan till Lichinga (där jag befinner mig nu) fick kameran vara med på promenaden. De små inläggen om Maputo här på bloggen har gjort att jag ser med lite nya ögon på saker som jag tidigare bara snabbt har passerat utan särskilt mycket reflektion.

Huset på bilder här intill ligger på 24 juli (kommenterade i Stadsvandring 1), tvärgatan precis till vänster heter Almeida Ribeiro. Det är lite svårt att ta reda på vem Almeida var – det finns flera alternativ att välja på, bland annat fotbollsspelare och brasilianska jurister.

Det mest troliga verkar vara att Almeida som har givit namn åt gatan var en portugisisk politiker som föddes 1924 och under åren 1985 och 1987 var försvarsminister. Efter att ha korsat Almeida kommer jag till en stor byggarbetsplats som enligt uppgifter ska bli ännu en bilproving (har skrivit ett antal gånger på bloggen om historierna kring bilprovingen).

Svänger in på Salvador Allende (från Stadsvandring 2). Över en port finns en av många detaljer med religiöst fokus som utsmyckar Maputos fasader. Under den kaklade bilder hänger en skylt på sniskan som informerar om att här säljs tobak.

Går vidare på Allende och hittar en skylt som talar om vem Maguiguana var, nämnd i stadsvandring 1, nämligen en framstående antikolonial hjälte. På en lyktstolpe sitter samma affisch som på hundratals andra: annons för hjälp att plugga till slutproven i grundskolan. 

Väl på Paulo Samuel Kankhomba, gatan där kontoret ligger, går jag förbi en av många statliga bussar som finns till för att skjutsa arbetarna till arbetsplatserna. Just denna har nog sett sina bättre dagar.

Under dagen promenerar jag till ett möte och går en bit på Kim Il Sung. Kim föddes 1912 i dåvarande Japanska Korea (nuvarande Nordkorea). Han var Nordkoreas ledare från 1948 till sin död 1994. Han var under denna tid först premiärminister och därefter president. 1998 utsågs han till republikens evige president.

Jag svänger in på Kwame Nkrumah. Kwame föddes i Ghana 1909 och var Ghanas förste president mellan 1964 och 1966. Kwame var mycket aktiv i självständighetsrörelsen som 1957 ledde till Ghanas självständighet. På denna gata ligger ett antal fina äldre hus med tak och verandor som sätter fart på byggarinspirationen, på ett sådant hus sitter gatuskylten.

På Kwama hittar jag även ett hus som jag inte sett tidigare, med guldbokstäver vid entrén som förkunnar att här huserar den som står för den socialistiska revolutionen. Jag går runt monumentet och ser att det (inte så överraskande) är Frelimo som står för den.

En bit bort från den socialistiska revolutionens väktare har något satt upp en egenhändigt gjor skylt på ett träd. På skylten står det att man inte får slänga sopor där. Under den ligger en hög med soppåsar och anna bråte.