Ikväll har jag varit på ett mycket inspirerande seminarium om Zimbabwe organiserat av Forum Syd. Sten Rylander, före detta ambassadör i Zimbabwe, och Magnus Carlquist, nuvarande biståndschef på Sveriges ambassad i Zimbabwe höll varsitt anförande. Efter det var det mingel och bokbord med svenska organisationer aktiva i Zimbabwe.

Några nedslag i historian

Sten pratade om Zimbabwes historia och Sveriges relation till landet och lyfte bland annat fram problematiken kring att Sverige blundade för den massaker där 30 000 människor dödades av regeringen under mitten av 80-talet. Och varför blundade man? För att inte ”störa” den goda relationen med det nya självständiga Zimbabwe.

Han tog upp den kontroversiella och våldsamma jordreformen i början av 2000-talet och beskrev den som ”rätt sak med fel metod”. Han ifrågasatte att den dröjde så länge, enligt den överenskommelse som slöts med före detta kolonialmakten England vid självständigheten, den så kallade Lancaster Houseöverenskommelsen, skulle en omfattande jordreform genomföras 1989 med ekonomiskt stöd av England (som Margret Thatcher, som då sittande premiärminister, inte var så intresserad av att bidra till).

Demokratisering, val och konstitution

Självklart upptog demokratiseringsprocessen, konstitutionen, val och vad som kommer att hända när Mugabe trillar av pinnen en stor del av såväl Stens som Magnus presentationer. Vad gäller den senare frågan var de överens om att det är förutsättning för förändring men att tiden efter Mugabe sannolikt kommer att bli turbulent och fylld av en otäck maktkamp inom Zanu – att Mugabe trots allt står för en ”kitt” som håller ihop partiet.

Just nu tas en ny konstitution fram i Zimbabwe – en process som har fått omfattande stöd av svenskt bistånd. Magnus var tydlig med att detta är ett risktagande – det finns en risk att svenska skattepengar investerade i detta inte kommer att ge något alls om processen havererar. Samtidigt är UD och Sida överens om att det är värt att ta den risken. Det pågår en kamp om tiden för nästa val där Zanu vill att det ska ske så snart som möjligt medan oppositionspartiet MDC och SADEC (Southern Africa Development Community) bestämt hävdar att det måste ske efter att den nya konstitutionen har trätt i kraft, och följa densamma. Båda underströk vikten av att konstitutionsprocessen specifik och landets utveckling generellt måste vara driven av zimbabwier med stöd av SADEC – och inte av biståndsgivare.

Koppling till vårt arbete?

Magnus pratade om vikten av stöd till zimbabwiska organisationer som kan bidra till mänskliga rättigheter och demokratisering. Han var dock noga med att det inte är de utländska organisationerna som kan ge det avgörande bidraget utan de zimbabwiska lokala organisationerna.

Läs mer

• Läs Sveriges strategi för biståndsinsatser i Zimbabwe – klicka här!
• Vår avgående regionchef i Södra Afrika bloggade om Zimbabwe till december 2011, bloggen ligger fortfarande uppe – klicka här!
• Det finns många spännande böcker om Zimbabwe, bland andra av författaren Heidi Holland, besök hennes hemsida – klicka här!
• Ett lite annorlunda tips: Heidi har ett bed & breakfast i Johannesburg som varmt rekommenderas för den som ska spendera en natt eller flera där – det bjuds på spännande diskussioner om Mugabe, Mandela med flera, klicka här!

Och rubriken på detta inlägg? Sten menade att det finns forskning som visar att Zimbabwe har världens bästa klimat och att detta var något han tänkte på ibland under sin tid som ambassadör när allt annat var riktigt riktigt dåligt; att klimatet i alla fall är det bästa!