Inom biståndet diskuteras begreppen bistånds- och kostnadseffektivitet flitigt. Kort sagt: Är priset rimligt för det resultat vi uppnår? Kanske finns här en möjlighet för Allianspolitikerna att lära sig när de funderar på sitt femte jobbskatteavdrag. Som flera tidningar och sidor (bland annat
Dagens Arena) uppmärksammat föreslås reformer för att skapa 13 000 jobb till ett styckpris av 1 153 846 kronor per jobb. Om man la pengarna i en pott skulle detta räcka till drygt 35 000 jobb med medellön. Här har det alltså inträffat något som vi i biståndssammanhang skulle anse vara biståndsineffektivt.

Inom biståndet är denna typ av låga effektivitet oftast ett resultat i ett mer eller mindre misslyckat biståndsprojekt där man alltså hoppats att det skulle gå bättre. Att starta ett biståndsprojekt där priset för att skapa ett jobb är tre gånger den verkliga kostnaden skulle nog hamna i kategorin ”slänga pengarna i svarta hål” (för att använda en term från biståndskritikerna).

När jag tidigare jobbade för We Effect (före detta Kooperation Utan Gränser) i norra Moçambique gick ett projekt ut på att stötta en bondeorganisation att öka sin potatisproduktion. Utbildningar, demonstrationsfält och sättpotatis ingick i planen. Efter det första året var resultatet minst sagt tveksamt men vi kom överens om att ge det ett år till. När kvantiteten potatis efter andra skörden var betydligt mindre än vad som införskaffats som sättpotatis bestämdes dock att potatisidén skulle läggas ned. Det ansågs inte vara rimligt att det bokstavligt talat kostade mer än vad det smakade. I samråd med bönderna byttes potatisen ut mot lök. Redan efter första året hade organisationen en mycket frodig och lönsam lökproduktion.

Så hur ligger det till med jobbskatteavdraget – är det kanske dags att fundera på att byta ut potatisen även i Sverige?