Med risk för att bekräfta alla anklagelser om icketransparenta, självgoda, egoistiska och överbetalda biståndsarbetare så måste jag säga att jag blir lite trött. På den svenska biståndsdebatten.

Jag blir trött av att en tidnings granskning av FN och UD kan dra tämligen långtgående slutsatser om drivkrafter och egenskaper hos i princip alla som arbetar med bistånd i Sverige. Men tydligen är sannolikt jag och de flesta runtomkring mig ”generalister som tycker att det är trist och fult att hålla på med pengar, siffror och jobbiga utvärderingar.” Vi gillar inte att ”skapa dålig stämning genom att ifrågasätta särskilt mycket”. Och vi använder ett språk som inte ens vi själva förstår. Det är ju lätt att döma ut en annan sektors terminologi, men är det inte så att alla sektorer har ett visst språkbruk, kanske till och med mediavärlden? Och visst skulle en utredning kunna komma fram till allt detta; att alla i Sverige som arbetar med bistånd tycker att pengar, utvärderingar och siffror är fult, att vi inte ifrågasätter och att vi inte förstår vad vi säger. Men jag måste säga att jag inte förstår hur granskningen av FN och UD har kommit fram till allt detta.

Jag blir trött av att läsa raljerande över hur alla vi som sysslar med bistånd ”ofta är överens om att det är ”komplicerat” och att det inte går att mäta hur många fattiga som blir hjälpta, eller om något över huvud taget blir bättre.” Jag erkänner villigt att jag är en av dem som både brukar säga att utveckling är komplicerat och att det är svårt att mäta. Men det betyder inte att jag inte både argumenterar för och hävdar att jag kan bevisa att något över huvud taget och vad som har blivit bättre. Det är inte samma sak

Och jag blir helt utmattad av att läsa att svenska biståndsorganisationers ”hittepå förstör för miljoner fattiga” och att vi exempelvis bär skulden för folkmordet i Rwanda 1994, vilket framfördes i den så kallade biståndsdebatten på twitter igår.

Men som skrivet tidigare, det fina med denna typ av kritik av bistånd och biståndsarbetare är ju att all diskussion är omöjlig eftersom vi alltid kan anklagas för att bekräfta just den bild av oss som kritikerna målar upp. Detta är således sannolikt ett magnifikt självmål.

Rekommenderad läsning

Staffan Landins blogg om vad som är problematiskt med SvDs granskning

Staffan Landins blogg om en talande glimt ifrån FNs svarta hål