Igår var vi tillbaka i byn OUA där vi arbetade förra veckan (läs här). Jag hade bestämt ett enskilt möte med régulon, byns ledare, för att prata mer med honom om byns historia. Han var med på mötet förra veckan men det var stort och det blev inte tid att prata så mycket med honom.

När vi kom till OUA igår fanns det fyra stolar utanför régulons hus. Jag säger att det behövs kanske bara två eftersom det idag bara är han och jag som ska prata. Han skrattar och säger att det är det inte alls, det minst tio, kanske många fler, som kommer. Jag frågar lite försiktigt om det blivit någon miss i kommunikationen eftersom jag ville prata bara med honom. Han säger att nej, allt är i sin ordning, men eftersom jag sa att jag ville prata historia så har han bjudit in ”alla”. Men ”alla” kommer nog inte eftersom regnet öser ner.

Vi blir 27 vuxna och ett okänt antal barn på vårt möte. Det blir inte alls som jag tänkt mig men alldeles utmärkt ändå. När jag sitter där på verandan och får lyssna på deras funderingar kring vad som förändrades i byn när landet gick från socialism till kapitalism tänker jag att jag har världens bästa jobb. Vi pratar om förändringar i Sverige, om socialdemokratin och om Palme, inte så långt borta som det kanske kan verka från Moçambique, Frelimo och Samora.

Den individuella intervjun…