Några foton från en eftermiddag i byn Mussa i Chimbuniladistriktet. Vissa dagar, mer än andra, ramlar hela grejen med fältarbetet över mig. Hur mycket tid och berättelser människor ger mig och hur lite, om något, jag kan ge tillbaka.

Och förutom att de tålmodigt delar med sig av sina liv, tar emot mig i sina hem, låter mig träffa deras familjer och tar med mig till sina fält, vill de dessutom ge produkter när intervjun är klar. Efter intervjuerna i Mussa bjöd en av bönderna in oss att gå runt hans fält på 14 hektar (ett väldigt stort fält här) varefter han insisterade på att ge bananer och mango, se andra fotot nedan.

Vid förra fältarbetet höll jag på att komma hem med en sköldpadda men parerade detta och fick istället en hel stock bananer och en väldig massa kolhuvuden.

Det är lätt att säga att saker inte har med varandra att göra men all denna öppenhet och generositet blir än svårare att hantera i en tid som denna då det land jag kommer ifrån visar upp sin allra sämsta sida vad gäller den internationella solidariteten.

Att stå där med alla bananer och mangos och tänka på den stängda Öresundsbron.