Ensidigt och ledsamt om biståndet

I en debattartikel i Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/debatt/article4709651.ab, publicerad 23 mars) riktar Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv skarp kritik mot det svenska biståndet. Som så många andra gånger när biståndet ska granskar (eller kanske snarare attackeras som det tyvärr ofta handlar om) är argumenten summariska och alldeles för övergripande. Tror verkligen författaren till denna artikel att hans diskussion är ett bidrag för bättre bistånd? Eller är det ens syftet?

Stefan Fölster skriver om bistånd som om det vore en ö i de samhällena där det verkar. Han tar upp byggen av skolor som exempel. Skolor byggda med biståndsmedel skiljer sig föga från skolor byggda med andra medel. Jag undrar därför om Fölster har granskat om svenska staten följer upp effekten av skolbyggen i Sverige? Varför ska detta skilja sig? Skolorna byggs i kontexter med små resurser till utbildningssektorn på grund av staters bristande resurser för att tillgodose befolkningens behov och ingår alltså i större sammanhang och satsningar som tillsammans leder till utveckling. Precis som Fölster skriver behöver lärarnas närvaro säkerställas och barnens hälsa säkras – men det ena ersätter inte det andra – allt behövs för att välstånd ska kunna skapas!

En genomgående tanke i biståndet är att ägarskapet ska ligga hos landet som mottar biståndet vilket kopplar till det större sammanhanget nämnt ovan. Man kan undra om Fölster har brytt sig om att gå till botten med sin nyfikenhet och letat information i dessa källor – där man verkligen skulle kunna hitta information om effekten av biståndsinsatser.

Det är oklart vad Fölster vill med sitt inlägg, särskilt när diskussionen styr kosan mot riskkapitalinvesteringar. Det känns som en vårdslös jämförelse mellan äpplen och päron. Fölster menar att man i riskkapitalprojekt kan se om investeringen bär sig och överlever – för att han kan se att det ger jobb åt människor. Här förefaller kriterierna för ”mätbarheten” vara helt annorlunda mellan privat och offentlig sektor – om det bara handlade om att räkna (och inte om att säkerställa kvalitet) kan vi ju också konstatera att skolbyggen ökar antalet barn som har en skola att gå till. Ingetdera är en effekt i sig – det är en aktivitet som utförs. För att veta effekten av de två företeelserna krävs långt mer djupgående studier. Det är också oklart om Fölster tror att riskkapitalinvesteringarna ska öka antalet skolor som byggs och säkerställa barns skolgång – eller varför görs ens denna jämförelse? Stöd till och utveckling av offentlig respektive privat sektor skiljer sig vida åt – och måste så få göra!

Långt ifrån allt bistånd har den önskade effekten, det är inte min poäng. Men att kategoriskt säga att biståndet är som ett apotek med 90 procent oprövad medicin är att skjuta sig själv i foten – förutsatt att man (likt Fölster enligt honom själv) tycker att även den fattigaste delen av jordens befolkning har rätt till utveckling. Det verkar lite underligt att i tider av finanskris, med effekter på samtliga samhällssektorer på samtliga kontinenter där stater får gå in och betala privata instansers misslyckande, framhärda att riskkapitalinvesteringar skulle vara lösningen för fattiga människors behov.

Det är beklagligt att en chefsekonom på Svenskt Näringsliv inte bemödar sig att djupare analysera biståndets problematik och se det i sitt större utvecklingssammanhang där det handlar om länders strävan efter att kunna skapa drägliga levnadsförhållanden för alla människor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s