Igår kväll vid 21-tiden ringde en kollega som åkte till Mandimbadistriktet (cirka 15 mil från Lichinga) och bad att bli hämtad, hans mamma hade hastigt insjuknat och låg på intensiven på sjukhuset i Lichinga. De där 15 milen är ingen autobahn precis, vägen är full av mer eller mindre gigantiska hål. Man avråds från att köra efter mörkrets inbrott här med tanke på olycksrisken. Bestämde mig dock för att åka, kanske inte ett så vist beslut, jag vet inte? Men hur kan man egentligen motivera att ingte åka i en sådan  situation?

Det gick bra, såg en massa djur på vägen. Bland annat massvis med ugglor som satt mitt på väggen och glodde på bilen med sina stora ögon. Höll på att krocka med en. De är ganska stora när de fäller ut sig precis framför vindrutan… Inte så långt från Lichinga körde vi förbi en massa kor och tre personer som följde dem. Fick veta att kor transporteras till fots (för såväl djuren som människorna) från Malawi till Lichinga (minst 2o mil beroende på var i Malwi de kommer ifrån) där de slaktas och styckas på marknaden. Varje dag (och ibland natt) lär man sig något nytt.