Några av kollegorna här på jobbet läser på universitetet på kvällstid, en av dem läser något som på svenska blir ungefär offentliga administration med inriktning på utbildningssektorn. Bläddrade lite i en av hans kursböcker inom detta ämne. Organisationsteorier, beslutsdiagram och ledningstyper i ungefär 150 sidor men så på slutet kommer en annan typ av text, som fokuserar på decentralisering (enligt rubrikerna) men som har ett fokus som är mer på folkbildning och kamp för rättigheter. Bland annat kan man läsa:

Det är viktigt att vi lär unga i Mocambique inte bara de tekniska kunskaperna, men även övertygelse om att det är möjligt att bygga ett Mocambique som är mer värdigt, mer rättvist och mer vårt. Framför allt måste vi lära ut att det inte är brottsligt att drömma stort, som man gjort i hundratals år i andra länder. Förutom att betydligt förbättra utbildningen, måste vi, för att nå en mänsklig utveckling i Mocambique, arbeta för en mer rättvis fördelning av möjligheter för den unga generationen.

Det är lite huvudet på spiken. Inte bara det att det är fint att läsa en sådan text i en kursbok om administration. Men även att det faktiskt handlar om rätten att drömma, och att det är det som många gånger är tungt att ta här – att människor upplever att de faktiskt inte har rätt att ens föreställa sig att ett annat liv skulle vara möjligt.

Jag hoppas att de blivande administratörerna läser sin kurslitteratur och sedan omsätter det i praktiken.