I slutet av oktober är det nationella och provinsiella val och det politiska läget tätnar alltmer. Grova anklagelser från några av de främsta givarna (bland dem USA, Storbritannien och Sverige) om att partiet och staten inte är separerade, vissa sträcker sig så långt som att Moçambique är en enpartistat och i veckotidningen Savana stod att läsa häromveckan att Moçambique är som ett något mer hälsosamt Zimbabwe (från USAs perspektiv). DFID lanserade nyligen en studie som menar att den moçambikiska rättsstaten är mycket svag, att det inte går att separera utförande, lagstiftande och dömande makt. Ett undantag i den i övrigt dystra beskrivningen av Moçambique är mediesituationen, där Moçambique i jämförelse med många andar länder inom och utanför regionen, har en stark pressfrihet som utnyttjas av oberoende tidningar, tv- och radiokanaler (av exempelvis just Savana som inte gör annat än kritisera politiker, högt och lågt, inom och utanför regeringen).

I en studie beställd av USAs biståndsorgan USAID framkommer att cirka 33 procent av moçambikierna kan tänka sig ett val med endast ett parti och fyra av tio tycker att valen till parlamentet är onödiga och att det skulle räcka att ha presidenten som den enda bestämmande makten. Samma rapport kommenterar det moçambikiska civilsamhället och menar att ett antal organisationer gjort stora framsteg i sitt påverkansarbete gentemot regeringen. (Savana 7 augusti, USAID-rapporten kan laddas ner i sin helhet på här.)

En reflektion är dock att det verkar som att hela USAID-studien är väldigt huvudstadscentrerad, som så många andra studier som (något motsägelsefullt) säger sig undersöka hur decentraliseringsprocessen i Moçambique utvecklar sig. En annan reflektion är att de flesta givarinstitutioner ofta gör en utmärkt kritik av regeringspartiet och i den sopar all skit under Frelimos matta. Att exempelvis det låga valdeltagandet och den stora andel personer som inte ser vitsen med flerpartival inte enkom beror på regeringspartiet utan även på den minst sagt bristfälliga och föga trovärdiga oppositionen är det inte så många som skriver om.

När jag åkte bil mellan Mandimba och Lichinga häromdagen räknade jag till fem Frelimoflaggor, fyra MDM-flaggor, tre PDD-flaggor och två Renamoflaggor. Så det vore väl skam att säga att det inte finns någon flerpartitanke…