Under rubriken ”Dags för en mer uppriktig debatt om biståndet” går biståndsminister Gunilla Carlsson (m) än en gång till attack mot sitt eget arbetsfält. En av utgångspunkterna är ett uppdagat korruptionsfall inom den zambiska hälsomyndigheten.

Biståndsministern skriver i artikeln att ungefär 50 miljoner förskingrats och däribland finns svenska pengar tillsammans med holländska och kanadensiska. Hon berättar även i artikeln att det svenska biståndet, under hennes mandatperiod på tre år, uppgår till den totala summan av 100 miljarder.

I artikeln skriver Carlsson att hon imorgon kommer lansera lösningen på alltihopa och jag medger att jag väntar med spänning. Förutom att jag blev alldeles matt av att läsa själva artikeln blev jag än mer bekymrad över de reaktioner som kommit på den på sidan där den publicerats (Newsmill).

Som alltid när biståndet ska diskuteras är det helt obegripliga generaliseringar som präglar diskussionen, och en total svartmålning av allt som har med utvecklingsländernas sociala, ekonomiska och politiska situation att göra. Biståndsministern uppger i sin artikel att hon efterlyser en diskussion och jag undrar i mitt stilla sinne om hon är nöjd med de konservativa, rasistiska, spekulativa och faktafattiga inläggen hon har fått? Kanske är hon det, då är ju allt frid och fröjd men är hon inte det kommer nästa fråga: Borde hon inte ha lärt sig att metoden hon använt INTE är en bra för att verkligen få tillstånd en debatt om biståndet?

Några smakprov på den konstruktiva debatten:

”Ge inte mer pengar till tjänstemän utan mikrolån till kvinnorna och massutdelning kondomer så att kvinnorna slipper bli gravida och därmed låsta.”

”Ge alla som bor i ”utvecklingsländerna” en lika del av biståndet som ges till det landet (om 100 miljoner kr ges till ett land med 10 miljoner invånare får alla 10 kr). På så vis får alla en röst lika mycket värd på hur pengarna ska spenderas. Om nu SIDA är rädd att pengarna spenderas ”fel” kan man ju åka runt och informera hur alla som fått pengar kan gå samman om projekt som SIDA tycker är bra.”

”100 Miljarder på 3 år, det är helt sjukt. Pengar som bara kastas bort utan att ens kontrollera vad dom går till. Kan bara vara politiker som har en sådan hållning till pengar, för det är ju inte deras pengar.”

”Det är alltså mer än 2 miljoner i timmen dygnet runt, åter runt som staten skänker bort mina och andra skattebetalares pengar!! Samtidigt som vi tar hit bottenslammet de som inte vill jobba utan leva på bidrag och läsa en sagobok om en pedofils vilda fantasier!”

Det är mycket som är sorglig med kommentarerna ovan, bland annat att inte ens den enklaste matematik går hem. 50 miljoner har förskingrats i Zambia under 1,5 år. En del av dessa pengar är svenska pengar. Sverige har bidragit med 100 miljarder till utvecklingssamarbetet under de senaste tre åren. Hur såg ekvationen ut när slutsatsen blev att inget bistånd gör någon nytta, att allt bistånd bidrar till korruption, att inget bistånd kontrolleras!?

Jag tror inte att det finns någon som arbetar med bistånd som inte önskar just en uppriktig debatt om biståndet. Men om denna enkom utgår från samarbetsländernas svagheter och misslyckanden (och vår egen svenska storhet) betvivlar jag att den kommer att leda någonvart och jag ifrågasätter om den kan kallas uppriktig.

Jag blir så trött. Återkommer till denna fråga imorgon efter att ha läst biståndsministerns lösning. Väntar som sagt med spänning.