Här kommer en (egenhändigt gjord) översättning av en text av den mocambikiska författaren Mia Couto, om de sociala och ekonomiska orättvisorna i Mocambique.

Våra rikas fattiga

Den största katastrofen för en fattig nation är att producera rika människor istället för att producera rikedom.
Men rika utan rikedom
Egentligen skulle det vara bättre att kalla dem inte för rika men för pengafierade.
Rik är den som äger produktionsmedel.
Rik är den som tjänar pengar och skapar arbetstillfällen.
Pengafierad är den som helt enkelt har pengar. Eller som tror att den har det. För, i verkligheten är det pengarna som har honom.
Verkligheten är denna: De är alldeles för fattiga våra ”rika”.
Det som de har håller de inte tillbaka.
Än värre: Det som de framhåller som sitt, tillhör någon annan.
Det är en stulen produkt eller från tvivelaktiva affärer.
Men de, våra pengafierade, får emellertid inte nyttja i lugn och ro allt som de har stulit.
De lever besatta av tanken att de kan bli rånade.
De behövde polismakten.
Men polismakten skickade dem till fängelset.
De behövde en social ordning där det inte fanns anledning till kriminalitet.
Men om de har berikat sig, är det tack vare frånvaron av just denna sociala ordning.