Att lägga öronen till marken

Två kollegor är försvunna, i bemärkelsen att de skulle ha kommit tillbaka till jobbet efter semester för ett antal dagar sedan. Det har under ett antal dagar inte gått att ringa till dem, utanför nätet säger mcel-rösten när man försöker.

För en liten stund sedan fick jag ett meddelande från en av dem att han redan kommit fram till Lichinga (ett sätt att uttrycka sig med ”redan” som är lite främmande för mig när någon kommer några dagar för sent). Jag ringde upp och vi pratade en stund. En svåger hade dött i Cuamba i torsdags och han fick åka direkt dit, begravning på fredagen. Svågern var ungefär 25 år gammal och det är oklart varför han dog. Sjukvården är som den är och han dog efter att hastigt ha insjuknat bara ett par dagar tidigare. Egentligen var just denna kollega på väg till en by i Manicaprovinsen, längre söderut där en av hans yngre bröder, knappt 30 år gammal, har insjuknat i hjärnmalaria och på väg att tappa medvetandet. Pengar till den sjuke brodern, för att ta honom till provinssjukhuset, fick skickas med bud. Någonstans i alla turerna hade han blivit av med mobiltelefonen, plånboken och identitetshandlingar, därför bristfällig kontakt.

Den andre kollegan, som fortfarande är försvunnen även om vi vet någorlunda var han är, åkte akut till Tete där hans bror insjuknat i tuberkulos och långt gången aids och i princip var döende. Det var många turer fram och tillbaka om vad som skulle göras med brodern, det sista jag hörde i torsdags var att han var på bättringsvägen och att kollegan var på väg hit, med flyg som idag. Han kom dock inte med flyget idag och det går inte att ringa. Efter lite efterforskningar visade det sig att han valt att ta sin bror till Beira, Mocambiques andra stad, sedan själv åkt buss därifrån, lagt alla pengarna på brodern och därför inte kunde ta flyget från Tete idag. Han är eventuellt någonstans på vägen i en minibuss.

Innan man drar en massa förhastade slutsatser om hur saker och ting är och varför de är som det är, är det bra att lägga öronen till marken och försöka förstå vad som faktiskt händer… Två ”försvunna” kollegor kan ha många förklaringar som ingen människa kan råda över…

Annonser

One thought on “Att lägga öronen till marken

  1. Ping: Urna och kampanjfrakt – vardag i Niassa « Kajsas blogg från Moçambique

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s