Att få säga sitt – rimligt eller orimligt?

Att få säga sitt eller inte – det är en väldigt viktig fråga.

Våra samarbetsorganisationer UNAC (Moçambiques bondeorganisation) och Jordens Vänner (Justiça Ambiental på portugisiska) har gjort en studie om landgrabbing i Moçambique. I studien riktas allvarliga anklagelser mot ett antal företag, vissa av dem svenska/med svenska intressen. Jag blev idag kontaktad av ett av företagen. De är mycket upprörda över att de inte fått läsa studien innan den publicerades, så att de skulle kunna kommentera det som sägs om den. Helt rimligt. Det är dock inte vårt ansvar utan våra samarbetsorganisationer eftersom det i detta fall är de som har gjort studien.

För några månader sedan handlade vi upp (tillsammans med Stiftelsen Malonda) en studie om konflikter med anknytning till de storskaliga skogsinvesteringarna i Niassa. Vissa av företagen delade med sig av mycket information med löftet att de skulle få kommentera utkastet till rapporten innan den publicerades. Helt rimligt. Det är bara det att utkastet nu har varit klart i sex veckor och vi har på olika sätt försökt få företagen att läsa och kommentera så att vi kan publicera rapporten, men det är helt omöjligt. Inte ett enda av de fyra har bemödat sig att läsa och vi kan således inte gå vidare. Inte helt rimligt.

Vi arbetar just nu med att ta fram ett nytt program för Niassa de kommande fyra åren. Vi har hjälp av två ”facilitatörer” som intervjuar regeringsrepresentanter, samarbetsorganisationer och andra aktörer i provinsen om hur de ser på arbetet vi gjort hittills, vad som kan förbättras och vilka områden och metoder som ska prioriteras. En grundläggande kritik som regeringen ofta riktar mot organisationer är att regeringen inte ges chans att delta i dessa processer. Två veckor innan detta arbete påbörjades bokade vi möten som vi sedan har bekräftat två gånger. Men nu när mötena väl ska äga rum är mer än hälften av alla myndigheter helt otillgängliga, av en rad olika anledningar. Det innebär sannolikt att vi kommer att få en massa kritik för att de inte har givits tillfälle att säga sitt, trots att det var de som utan förklaring och förvarning i sista stund gjorde sig otillgängliga. Inte helt rimligt det heller. Och lite tröttsamt.

Det är som att det inte blir bra hur man än gör…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s