Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning, Committee of World Food Security, CFS, har nu avslutat sitt årliga möte. Så har vi löst problemet med världssvälten nu? Eller var det bara en ren pratklubb? Och vad har egentligen CFS för betydelse? Här kommer sista bloggen från CFS.

Jag skulle nog säga att vi ändå lyckades ta ett par viktiga steg på vägen, men visst pratade vi en massa också. Och det är högst nödvändigt. Till skillnad från t.ex klimatförhandlingarna så var min upplevelse, att här lyssnar verkligen folk på varandra. Man arbetar med konsensus och tycks inte gå vidare förrän länder och civila samhällets och privata sektors representanter tillsammans kan stå bakom besluten. Att ha ett par fördjupningsteman varje år bidrar också till ökad förståelse och insikt i viktiga frågor, något som också öppnar upp för och underlättar viktiga beslut.

Vad gäller CFS:s roll och makt skulle jag nog vilja säga att det är den främsta mest deltagande plattformen för aktörer att komma överens om vilken politik som krävs för att säkerställa livsmedelstrygghet och näringsriktig mat till alla.

Så vad var det då som vi kom fram till?

1. Principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruken, Principles for responsible agricultural investment (RAI)

Kanske har Du hört följt diskussioner om ”land-grabbing”, att stora, ofta utländska, företag kommer in i utvecklingsländer och köper eller hyr stora bitar land på obestämd framtid för att producera mat eller biobränsle framför allt till den rikare delen av världen. Inom CFS har man tidigare lyckats förhandla fram så kallade frivilliga internationella riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av rätten till mark, fiske och skogsresurser. På CFS nu i år enades man om att inleda en två-årig konsultationsprocess för att utveckla principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruket.

Principerna ska respektera rättigheter, försörjningsmöjligheter och resurser. Det ska hållas globala och regionala konsultationer och alla är inbjudna att delta – civila samhället, FN-organisationer, jordbruksforskningen, banker, privata sektorn osv. Principerna ska vara komplementära till riktlinjerna. De ska vara mer konkreta och praktiskt användbara för investerare, regeringar och civilsamhället. De ska hantera alla typer av investeringar i jordbruket – inom hela värdekedjan från jord till bord liksom investeringar i småbönders jordbruk, forskning, rådgivning och teknologiöverföring. De ska inte bara se på utländska investeringar utan även på inhemska, statliga och privata både små, medelstora och stora investeringar.

2. Civila samhället såg det som en vinst att de nya principerna inte utgår från de som världsbanken redan tagit fram

Människor i konfliktområden: Man erkände av vikten att människor som lever i konfliktområden med återkommande eller utdragna konflikter får tillräckligt mat som är näringsriktig. De ska inleda en inkluderande konsultation med alla aktörer. Det ska leda till en agenda för hur man ska agera för att uppfylla livsmedelstrygghet hos denna hård ansatta åsidosatta grupp människor.

3. Globalt strategiskt ramverk för livsmedelstrygghet och näring, Global strategic framework for food security and nutrition, GFS

CFS kom överens om en första version av GFS, ett dokument som ska förbättra koordineringen och synkronisera olika aktörers handlingar rörande livsmedelssäkerhet. Som jag nämnt i tidigare blogg var USA en bromskloss men alla lyckades till slut enas.

4. Politik för sociala trygghetssystem och livsmedelstrygghet

Veckans första runda bord handlade om livsmedelstrygghets koppling till sociala trygghetssystem. Mötet antog en princip om att missgynnade människor redan är straffade. Man rekommenderar regeringar att tillsätta program för att säkerställa tillräckligt med näringsriktig mat till de mest sårbara, speciellt viktigt är det de första 1000 dagarna efter att en kvinna befruktats. Barnens första två levnadsår är de viktigaste. Temat var mer eller mindre okontroversiellt. Många utvecklingsländer uttryckte rädsla för att skapa beroende genom olika former av bidrag, men rapporten visar tydligt på vikten av att ha tillgång till en minsta nivå av trygghet till mat och inkomst för att kunna utvecklas. Flera länder har goda exempel att visa upp, inte minsta Sverige vars pensionssystem snart fyller 100 år. Även barnbidrag är en del av vårt sociala trygghetssystem, liksom statlig arbetslöshetsförsäkring.

5. Politik för klimatförändringar och livsmedelstrygghet

Veckans andra rundbordssamtal handlade om klimatförändringar och livsmedelssäkerhet. Här landade man bland annat i rekommendationer till regeringar att utveckla strategier för att hantera problem med matproduktion relaterar till klimatförändringar. Det inkluderar tillgång till väderleksprognoser, riskhanteringssystem och ökat stöd till småbönder. Slutligen ombeds regeringar att stödja bönder att öka sin produktion och minska problem relaterade till klimatförändringarna. Jag hoppas att det kan ge ett tydligt budskap skickas till FN:s klimatkonvention, UNFCCC, att sätta livsmedelstrygghet högre upp på agendan.

/Hanna Wetterstrand