Mellan augusti 2006 och december 2011 bodde jag i Moçambique och arbetade med bistånd. Det innebar att arbeta med samhällsförändring, att försöka ge små bidrag till att människor får det bättre. Det var det vi sysslade med på jobbet, det var det vi läste artiklar om och det var det vi diskuterade i fikarummet.

Jag menar det inte som att vi var heliga, självuppoffrande änglar (vilket vi inte var) men att det fanns en genuin strävan och att jag omgavs av många människor som delade denna. På sjukhuset för att minska barnadödligheten, i skolorna för att uppnå millenniemålet om flickors rätt till skolgång och i diskussioner med jordbruksmyndigheten för att säkra småböndernas matproduktion. Utan att påstå att utvecklingen var spikrak kan jag ändå säga att jag under de dryga fem åren såg en tydlig utveckling mot fler läkare och sjuksköterskor ute på hälsoposterna på landsbygden, en avsevärd ökning av flickor i skolan och ökad matproduktion hos småbönderna.

Och här då, på en annan plats på jorden, vad hände här under dessa år?

En av dagarna i veckan vaknade jag till en diskussion på morgon-tv om huruvida det är rimligt att man får skatteavdrag för att anställa någon som ska bland drinkar hemma hos en. Detta är ett exempel på vad som hänt under tiden jag varit borta: Saker som jag med bestämdhet menar var helt otänkbara och absurda när jag åkte, har blivit normala nu. Jag vill inte att det ens ska vara ett ämne att diskutera huruvida man (och inte vilken man som helst med tanke på vem som har råd och vilja att ha en privat drinkblandare hemma hos sig) ska få avdrag för drinkar och kalas. Jag vill bara att det ska anses helt sjukt. Punkt. På Skatteverkets hemsida kan man läsa om detta:

”Du kan få rutavdrag för matlagning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden. Förutsättningen är att den du anlitar för att laga maten använder de råvaror som du själv har hemma. Detta gäller även för blandning av drinkar.”

(Och det hade väl varit en sak om det bara vore drinkarna men det är ju så många saker..)