…jag efter två månader här vant mig vid att kramar är helt främmande vilket innebar att jag tog ett snabbt och chockerat steg tillbaka när en afghansk vän hälsade på mig med en kram häromdagen.

…heavy metal-bandet som vi var och såg för några veckor, har följande beskrivning på sin facebook-sida: ”We aim to creative the loudest, meanest music in the country’s history” och samtidigt önskar alla fansen gott nytt år med en extremt mormorsmysig-och-småborgerlig bild (se här intill).

…här i Kabul komma in på ett discobowlingställe fullt av discokulor och jättehög musik (varken discomusik eller -kulor är inte särskilt vanligt förekommande här), fullt av uppklädda karlar (de närmast oss verkade ha sytt upp gemensamma glansiga skjortor med guldbrodyr på ryggen till sitt bowlinglag, ledsen att ingen bild finnes på detta).

…jag och flera kollegor med mig helt tappar hakan (och för en stund även talförmågan) när två manliga afghanska kollegor frågar om de får slå sig ner vid vårt bord i den del av matsalen som är avsedda för kvinnor (men där utländska män också sitter).

…när jag får förklarat för mig att det kanske inte är lämpligt att skriva ”demokratiska organisationer” i ett stratgidokument eftersom ”demokratisk” för många i detta land är det samma som kommunism (vilket med anledning av den sovjetiska ockupationen inte ses som något positivt). När jag frågar vad vi ska skriva istället får jag följande svar i ett email från en kollega: ”For democratic we can use term نظام شورای it is near to word.” Solklart…

…vår afghanske chaufför inte får följa med in på en italiensk matbutik för att de säljer korv.

…Lonely Planet har ett mått på ”cultural chock rating” på föreslagna resmål. (Sri Lanka som jag ska åka till om ett par veckor hade två av fem pluppar. Hittade ingen rating för Afghanistan men kan tänka mig att skalan inte skulle räcka till…)

…jag tycker att det är positivt att ha kunnat gå en längre promenad i stan utan att ha blivit sedd genom att ha fäst blicken antingen oändligt långt bort alternativt ner i gatan. (Jag som har ondgjort mig så över stockholmarnas associala trottoarbeteende…)