Tänk om det vore som i Egypten, Libyen eller Sudan!

Igår besökte vi TSCO, en organisation strax utanför Mazaar-e Sharif som får stöd av av SAK för att utbilda unga kvinnor att skriva och fotografera. Syftet är bland annat att de ska bidra till en mer balanserad nyhetrapportering i lokala medier – om det endast finns manliga journalister är risken stor att berättelser från hälften av befolkningen inte inte hörs eller syns. Vi träffar TSCOs koordinatör, Mohsin Zai Ayoubi som berättar om tankarna bakom projektet; att bland andra inkludera unga kvinnor som befunnit sig i exil i exempelvis Iran och  Pakistan i många år och nu kommer tillbaka till Afghanistan utan arbete.

Samtalet glider iväg. Mohsin är upprörd över regeringens ointresse för lokal utveckling. –Vi bjuder in dem hit för att besöka utbildning och diskutera utveckling men de kommer inte. Ibland skyller de på att de inte har transport, då betalar vi en taxi för att hämta dem. Ska det vara så? Han menar att Afghanistans regering, NGOs och givare är allt för fokuserade på de stora städerna och glömmer bort människor på landsbygden. –De verkar tro att Afghanistan består av fem städer? Vi kommer till platser där de inte ens vet vem president Karzai är – den enda ledare de känner till är den lokale kommendanten.

Mohsin är också upprörd över hur svagt det afghanska civilsamhället är (och gör intressanta val av länder att jämföra med). –Tänk om det vore som i Egypten, Libyen eller Sudan! Men en dator och en stämpel gör inget civilsamhälle. Efter talibanregimens fall har det hållits tusentals workshops om mänskliga rättigheter. Men våldet ökar. Det enda vi har åstadkommit är att vi spenderat pengar och dagar i fina konferenshallar.

Jag frågar om hur han själv tycker att civilsamhället kan påverka utvecklingen konstruktivt och effektivt. Svaren blir mindre tydliga men några budskap går fram: Vi måste finnas där människor finns och vi måste prata med dem.

I rummet intill pågår lektioner med kvinnorna som lär sig fotografera, redigera och använda dator. Vi stannar där en stund innan vi beger oss tillbaka mot Mazaar. Nedan några foton från utbildningen och ytterligare några från ett besök på en ortopedisk klinik och verkstad på provinssjukhuset i Mazaar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s