Explosioner och basket

I eftermiddags var vi på rullstolsbasket. Det var en fantastisk stämning både på planen och bland publiken. Matchen utspelades bredvid en klinik och många av åskådarna kom därifrån. Vissa såg ut att komma direkt från operation liggandes i sjukhussängar (utrustade med termos med te – så klart).

Men så smällde det, inte nära men så att det kändes. Sms om vad som hade hänt kom i en strid ström. Bombningar och skottlossningar i området där vi bor, cirka fyra kilometer från basketplanen. Det var runt fyra på eftermiddagen. Nu är klockan snart halv tolv på natten och det smäller fortfarande och himlen är fylld av helikoptrar och andra flygmaskiner.

Vi var kvar på basketen till sista matchen var avslutad (vi hade inget val eftersom det var ”lock down” = ingen förflyttning). Och samtidigt som sms:en om explosioner och skottlossning trillade in, hade vi en fin stund bland basketpubliken med mycket värme, nyfikenhet och samtal (även om det rådde brist på gemensamt språk) som jag hoppas känns på bilderna nedan. En av killarna i Mazaars lag bad mig att ta kort på dem och lägga ut på facebook. I ett annat lag hade alla spelarna Ronaldo-tröjor med nummer 7.

Våra chaufförer kom för att hämta oss och tog oss till en skola i närheten där vi blev tillsagda att stanna tills det var säkert att åka hem. Återigen kontrast; att någon som mitt i allt detta tänker på att inte bara ge oss mat utan även kaffe och godis.

Efter ett par timmar på skolan fick vi besked om att vi kunde åka hem. Här hemma är vi närmre stridigheterna, de är ungefär en kilometer bort. Lyssnar på skottlossning, explosioner och helikoptrar. Har blivit tillsagd att inte sova i sovrummet eftersom fönstrena vetter åt ”fel” håll och ”blast-filmen” som gör att de inte splittras vid eventuell tryckvåg har begränsningar hur mycket den klarar. Tar mina soffkuddar och lägger mig i köket.

Jag hade tänkt att kolla på sista avsnittet av Homeland ikväll men tror jag tar det en annan dag.