Hur är det och vad händer efter 2014?

Det är svårt att skriva blogginlägg om situationen i Afghanistan, bortom vardagsbetraktelserna. Precis som det är svårt att ge ett kort svar på frågan ”Hur är det egentligen i Afghanistan?” som jag fick så många gånger under veckorna i Sverige.

Kontrasterna är så skarpa och samtidigt så svåra – vad gäller nästan allting. Häromdagen hade vi en lite svalare dag i Kabul, då man inte behövde sitta bokstavligt talat i fläkten. Samtidigt, i byar bara en timma från Kabuls behagliga svalka, kom skyfall som tog 61 människoliv, svepte bort 500 hus och ingen vet hur många hektar odlad mark (den nyheten tog sig ända till Sverige).

När jag nyss kommit hit i början av året plöjde jag böcker om Afghanistans och regionens historia. Försökte förstå bakgrunden till dagens konflikt, alla de politiska omvälvningarna och betydelsen av internationell inblandning i landets historia. Många andra gånger när jag läser denna typ av böcker kan jag efteråt för mig själv sammanfatta de övergripande dragen och någon slags tanke runtomkring. Men med historian här är det som att man måste återge i princip hela boken för att det ska bli förståeligt. En av de få mer övergripande tankar som stannade kvar, var frågan om vad som egentligen håller ihop landet som ett land; som gör att det inte delas upp i flera länder? En av anledningarna genom historien verkade vara de externa fienderna.

Jag läser dagstidningarna men även utifrån detta är det svårt att förstå vad som händer, egentligen. Några av dagens rubriker som exempel:

Casualties as blast jolts Jalalabad
Taliban intensify bridge-bombing campaign
IEC handed policy on women’s role in polls (IEC=Independent Electoral Commission)
Kabul desires peace, stability in Cairo
Eid security plan for Balkh finalised
In Afghanistan, a second Guantanamo
IEC Concerned Over Nomination of Human Rights Violators for Upcoming elections
Peace in Afghanistan: Islamabad, Washington seek alternatives to Doha process
NDS Arrests 52 Pakistani Insurgents in Afghanistan (NDS=Afghan National Directorate of Security)
Sydney man admits sending abusive letters to dead Afghanistan veterans’ families
Heavy explosion rocks Kandahar city, 31 killed or injured
ISAF Mistake Ruins an Afghan Driver’s Life (ISAF=International Security Assistance Force)
U.S. looks to smartphones and satellites to monitor Afghan projects
…

Så vart är detta på väg? Bland svenska vänner och bekanta frågar många om hur det kommer att bli 2014? Svaret på den frågan verkar vara scenarier – något man sysslar väldigt mycket med här. Ta i princip vilken rapport som helst (alltså en som är tillräckligt seriös för att inte bara beskriva en möjlig utgång, vilket är fallet med stora delar av media i väst) som behandlar tillvaron efter minskningen (för det är inte tal om ett totalt tillbakadragande) av de utländska trupperna 2014.

Och det blir hundratals scenarier sammantaget – vilket inte är så konstigt med tanke på hur många faktorer det är som kan kombineras med varandra på olika sätt. För att nämna några:

Kommer USA, talibanerna och president Karzai och hans regering att komma till samma fredsförhandlingsbord inom ramen för Dohaprocessen, oavsett om det blir i Qatar (där talibanerna planerar, alternativt planerade att öppna kontor) eller annorstädes?
Kommer valet i början av nästa år kunna genomföras fritt och fredligt? Och vad händer om det inte gör det?
Vilka kommer att ställa upp i valet – kommer talibaner och andra motståndsgrupper att inkluderas eller att exkluderas och vad blir följderna av de olika utgångarna?
Vad händer med säkerhet och stabilitiet när de utländska trupperna drar sig undan – leder det till minskat eller ökat stöd till motståndsgrupper bland lokalbefolkningen? Klarar den afghanska polisen och militären att skapa och bevara fred och säkerhet? Hur ser skillnaderna ut mellan landsbygd och stad vad gäller säkerhet och stabilitet?
Hur kommer kvinnors rättigheter påverkas av den minskade internationella närvaron? Hur beror det av olika regeringsbildningar från valet?
Vad händer med ekonomin när hela krigsekonomin, med privata contractors, minskar drastiskt? Vilken inverkan kommer den troliga ökade arbetslösheten att ha?
Hur kommer den militära närvaron för USA, NATO-länder och övriga att se ut efter 2014 – USA dröjer och resten väntar?
Kommer de länder som nu har både trupper och omfattande biståndsinsatser i landet ha kvar biståndet på samma nivå även om trupperna försvinner eller minskar? (Statistik från andra postkonfliktländer att biståndsnivån tenderar att minska drastiskt – trots eventuella andra löften…)

Och det är just därför jag tycker att det är svårt att skriva blogginlägg om situationen i Afghanistan – den känns näst intill ogreppbar. Så nej, det blir inget svar på frågorna om hur det är och hur det kommer att bli efter 2014 i det här inlägget heller.

Vissa saker är emellertid inte så svåra att svara på. Som exempelvis på frågan ”Har Sverige räddat Afghanistan än?”. Svaret är naturligtvis nej. För ett mer utförligt och mycket illustrativt svar rekommenderas Özz Nûjens show ”Dålig stämning” (finns att ladda ner på diverse ställen).