Alltid viktigast att vara bonde…

Med anledning av 8 mars – internationella kvinnodagen – gjorde jag en intervju med en kvinna som är aktiv såväl i den lokala och nationella bonderörelsen, som i kvinnorörelsen. Artikeln publicerades den 7 mars i GFT/SFT, besök gärnda deras hemsida www.goteborgsfria.nu. Versionen nedan är något längre än den publicerade versionen.

rita31Rita Rezuane är småbonde i Niassaprovinsen i norra Moçambique. Hon är en av grundarna till ett lokalt kvinnonätverk och aktiv i den nationella och lokala bonderörelsen. Under samtalet med Rita vävs hela tiden de två engagemangen samma och den röda tråden är just vikten av att basen för allt arbetet är att vara bonde. I Moçambique är ungefär 70 procent av befolkningen småbönder och således är bonderörelsen den grupp som omfattar majoriteten av befolkningen.

Berätta om dig själv och hur du är arbetar för jämställdhet?
-Vi bildade kvinnonätverket för att vi ville ha en organisation bara för kvinnor där vi kunde diskutera problem och lösningar tillsammans.  Vi konstaterade att vi inte hade någon röst, att männen lyssnade på oss i våra organisationer, säger Rita och fortsätter: Männen fattade alla beslut och var de som kontrollerade resurserna inom organisationen. De sa att eftersom männen deltar mer har de rätt till mer. Genom att bilda att nätverk bara för kvinnor menar Rita att de kommit en bra bit på vägen till att lösa problemen. -Kvinnorna får kraft och tar nu plats i bondeorganisationerna, ställer sig upp och männen börjar förstå att de måste ge efter, annars kommer vi inte vara kvar, vi har tröttnat på att sitta bredvid och lyssna, säger Rita bestämt. Förutom att stärka kvinnorna inom nätverket arbetar de även med att informera allmänheten om jämställdhetsfrågor, om HIV och om vikten av att vara organiserad.

Hur kommer 8 mars att firas i Lichinga?
8 mars kommer att firas här hos en bondeorganisation en bit utanför staden. Nätverket har organiserat tillsammans med den statliga myndigheten som ansvarar för jämställdhetsfrågor. Det blir demonstration från centrum ut till organisationen och därefter föreläsningar om bland annat varför vi firar 8 mars, HIV och genus. -Vi vill försöka förklara att genus inte bara handlar om kvinnor. Det är väldigt vanligt här att det blir så – att männen tror att det inte handlar om dem, menar Rita och fortsätter: -Vi har bjudit in en kvinna från polisen som ska prata om våld mot kvinnor och vad polisen gör för att bekämpa detta, vad lagen säger. Efter det blir det teater om jämställdhet och våld mot kvinnor, berättar Rita. Till tillställningar som denna är det vanligt att deltagarna uppmanas att ta med sig mat så att man kan äta tillsammans men Rita säger att de undvikit det denna gång. -Med den livsmedelskris vi befinner oss i skulle det innebära att många inte kom för att de inte kan ta med sig mat.

Vad är de viktigaste framstegen enligt dig vad gäller jämställdhetsarbete under 2008?
Under 2008 lyckades den nationella bonderörelsen Unac genomföra stora förändringar för förbättrad jämställdhet inom rörelsen. -Unac har haft stort fokus på arbete med genusfrågor och vi ser ett mycket större deltagande och beslutsfattande från kvinnor. Vi kvoterar in kvinnor och på alla större möten hålls separata möten för kvinnor där vi diskuterar tillsammans för att sedan presentera för hela mötet, berättar Rita. -Men det gångna året har också varit ett svårt år för bönderna. På grund av klimatförändringarna kommer inte regnen som vi är vana vid och det är fortfarande svårt att få tillgång till utsäde. Därför är vi livsmedelskris just nu.

Vilka är de största utmaningarna för jämställdhetsarbetet i Moçambique idag?
-Vi har kvinnor i riksdagen och kvinnor som arbetar på ministerier här i provinsen men vi måste göra så att kvinnorna blir starkare även inom de sociala rörelserna – vi måste vara med och bestämma om det som angår oss. För bönderna handlar det om att saker måste förändras i det konkreta, kvinnor måste få tillgång till medel; till traktorer, till mark till utsäde, berättar Rita engagerat och fortsätter: -Många gånger är det bara idel utbildningar, dag och natt. Det är bra med utbildning, genom att lära sig mer förändras människor men det räcker inte – för en förändring behövs resurser också. Därför är en del av utmaningen också att påverka regeringen så att mer resurser kommer de kvinnliga bönderna till gagn. Den som har lite mer klarar av att få lite mer men den som inte har något blir kvar i den situationen, avslutar Rita bestämt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s