Åkte från Sverige för ett par dagar sedan,  där var det då minus 20 grader och snö. Kom till Maputo och där var det plus 37 grader och strålande sol och en extremt hög luftfuktighet (så pass att det inte gick att skriva med bleckpenna på papper för det blev så fuktigt). Idag kom jag till Lichinga och här är det plus 20, lite ruggigt och konstant ösregn. Klimatförändringar.

På flyget upp till Lichinga var allt som vanligt – stora lass med kycklingar lassades på i Nampula för att åka upp hit och någon hade checkat in ett litet paraply som kom utrullandes på bandet med alla väskor, A4-kartonger med fisk och kylväskor.

En sak som inte var som vanligt var att premiärminstern Aires Aly (bilden) var med på planet tillsammans med ett antal andra ministrar. Jag satt på första raden i ”vanliga” klassen och rätt som det var rycks draperiet, som avdelar vanliga klassen från första klassen, och premiärministern står framför mig och utbrister leende: ”Vad roligt att se dig här!” Jag funderar i någon sekund på vad som är brukligt att säga i det läget och klämmer fram ett skrattande ”Tack detsamma!”.

I efterhand: I dagens nummer av Faisca (lokaltidning i Lichinga) fanns en bild (se nedan) på premiärministern när han precis anlänt till Lichingas flygplats. I bakgrunden är det visst någon som förefaller vansinnigt koncentrerad på att gå ner för trappan, undrar vad jag tänkte på…?