Härom dagen var jag på Maputos flygplats och började tänka på jordbrukspolitik. Varför? Flygplatsen byggs just nu till, av ett kinesiskt företag (med endast kinesiska arbetare, som tidigare kommenterat här på bloggen). Stilen på den nya ombyggnaden ger känslan av ett (tämligen smaklöst) sydafrikanskt shoppingcenter. Den nya byggnaden har ingen som helst koppling till den gamla. Man må tycka att den gamla inte är särskilt vacker men den har stil. Och känsla.

Har funderat mycket på Mocambiques jordbrukspolitik den senaste tiden. Publicerade för ett par veckor sedan här på bloggen ett inlägg om kooperativ och hur bönderna ser på ny och gammal jordbrukspolitik (klicka här för att läsa). Kontentan är till stor del att man skulle vilja ha tillbaka mycket av det gamla – för att det faktiskt var bättre.

Men det är som att även om det är så – att vi vill ha tillbaka delar av det som varit (inte allt) – så får man nästan inte säga så. Allt ska vara nytt – allt gammalt ska bort! Om man ser tillbaka i historien för ett land som Mocambique har detta hänt ett antal gånger förut. Vid självständigheten var det moderniseringens ideal som gällde. Och även nu, när jordbrukspolitiken stöts och blöts verkar det vara svårt att säga att det kanske vore bättre om vi gick tillbaka och gjorde det lite mer som förr…

Vill ju inte gärna se mig själv som konservativ men kanske borde vi vara mindre rädda för att ta tillvara på det som faktiskt var bättre förr…