Som berättat tidigare här på bloggen är jag stor i flyttar även om det är bland det värsta jag vet. I Lichinga har jag nu bosatt mig i ett rum i ett litet uthus som ligger i trädgården tillhörande ett större hus där det bor en zimbabwisk skogsdirektör. Rummet lämnar lite att önska vad gäller standard men det funkar.

Här i Maputo skulle jag inviga min spis idag. Köpte massor med mat och släpade hem men så när matlagningen skulle ske visade det sig att de ställt den nya spisen snyggt och prydligt på sin plats. Men någon sladd finns inte. Det fick bli omelett i mackgrillen – funkar bättre än vad man kan tro! Biståndsglamour!

Nedan ett foto från Lichinga. Man blir som man umgås eller så är det så att lika barn leka bäst…