Har under de senaste dagarna ägnat många av dygnets timmar till att skriva. Förra veckan var det Niassaprogrammets årsrapport, denna vecka ansökan till ambassaden för naturresursprogrammet, tidigare kommenterat här på bloggen, och samtidigt en tankepapper till svenska och finska ambassaden i Maputo för ett budgetstöd till Mocambiques bondeorganisation UNAC.

Klockan är nu 23 och alla dokument är inskickade på rätt sida 00. Det har inte funnits så många ord över till bloggen efter allt skrivande.

I mocambikiska medier är frågor kring naturresurser allt mer närvarande. Idagarna har det visat sig att Mocambique har olja. Under några år har ett antal företag fått tillstånd att borra efter  olja och nu har alltså det amerikanska företaget Andarko hittat den första fyndigheten längst upp i norra Mocambiques kustområde (Bácia de Rovuma).

Organisationen CIP kräver att regeringen ser över kontrakten för oljebolagen för att minska de skattelättnader och andra fördelar som företagen åtnjuter – så att Mocambiques befolkning ska få något ut av utvinningen. Tillgång till en naturresurs som till exempel olja kan enligt många betyda allt annat än utveckling på lokal nivå, vissa pratar om ”resursförbannelse” (”resource curse” på engelska).

Utöver Andarko har sex andra företag licenser att söka efter oljefyndigheter; ytterligare ett amerikanskt, ett kanadensiskt, ett italienkst, ett malaisiskt och två norska (däribland Norsk Hydro).

Läs mer på tidningens O País hemsida här, här och här! Den senaste handlar om två oljeraffinaderier som sägs vara på gång i Nampula- respektive Maputoprovinsen. Efter två år av samtal har emellertid inget av projekten satt fart.