För någon vecka sedan befann jag mig på en tämligen isolerad plats i Niassa och stötte där på ett antal utlänningar från Europa och USA. Det slog mig, än en gång, hur självgoda, självförhärligande, arroganta och tillsynes döva många människor är som kommer hit från just dessa två platser. Samtidigt som de sätter sig själva på ett kollektivt altare, har de ett sätt att prata om moçambikier som troligen skulle slå de portugisiska kolonialherrarna på mer än ett sätt. Ett par exempel:
En textilhanterverkare från Storbritannien som kommit till Moçambique för sex veckor sedan berättar med stora ögon för mig att det är ”sooo amazing” att människorna i byarna är ”sooo receptive” för allt hon har att säga. Hon ska ”hjälpa” dem att sätta upp mindre företag som ska tillverka hantverk för försäljning. Har hon någon erfarenhet av småföretagsamhet eller liknande verksamhet? Icke.
Vid samma tillfälle träffar jag en amerikansk socialantropolog som ska arbeta med bokföring i ett kristet hälsoprojekt och däri lära bykommittéer enkel bokföring. Jag frågar om hans bokföringskunskaper generellt och mer specifikt hur han lärt sig Moçambiques skattelagstiftning och annat som man bör kunna om man ska arbeta med bokföring, inte minst om man ska lära någon annan om det. Han skrattar och säger till mig att så avancerat är det minsann inte här på landsbygden och det är inte så mycket man behöver kunna för att lära människor här.
Båda personerna arbetar utan arbetstillstånd, på turistvisum, medvetna om att detta är olagligt men tycker inte att det är något problem eftersom det ändå inte finns någon kontroll här.
Under en middag sitter de och ett antal andra européer och amerikaner och radar upp länder de har varit i och vilken ENORM insats de har gjort på ALLA ställen de har varit på. Det är en tävling – den som har varit på flest ställen vinner förutsatt att man gjort tillräckligt häftiga grejer där man varit. Exempelvis jordlösa bönder i Brasilien smäller ganska högt. Eller lokal trumtillverkning i Bolivia. Det ger pluspoäng att ha varit på flera kontinenter.
Det är helt sjukt. Det är helt sjukt att folk tror att de kan komma hit och inte behöva lyssna på någon. Att det är fantasiskt att byarna är ”receptive” men ingen reflekterar över att det rimliga att göra när man kommer till en ny plats i världen är att LYSSNA och inte predika sina egna budskap. Ingen reflekterar över att de påstår att de är här för att lära andra om något som de egentligen inte kan någonting om själva men som de tror sig ändå vara överlägsna med för att… det kommer från ett ”utvecklat land”?
Det är en galen tanke att själv definiera vad för hjälp någon annan behöver och inte reflektera över att med hudfärg och pengar kommer makt att definiera prioriteringar – även om människor själva egentligen inte håller med. Det sjukt att komma hit och strunta i lagar om arbets- och uppehållstillstånd (de flesta blir mycket upprörda om de skulle åka fast och bli utslängda) samtidigt som de kommer från länder där tanken på att en moçambikier (eller någon från ett annat afrikanskt land) skulle kunna komma och jobba utan arbets- och uppehållstillstånd, är helt orimlig.
Tävlingen om vem som har gjort häftigast grejer är helt sjuk och det är minst sagt helt uppåt väggarna att sitta och förstora sig egen insats som man gjorde som volontär eller praktikant under några månader i ett land där miljontals människor kämpar VARJE DAG för att förbättra sin och andras vardag. Vad är det som gör just européernas och amerikanernas bidrag till utvecklingen så enormt? Alla helgonförklarar en brittisk läkare som jobbar i ett distrikt men ingen nämner de hundratals moçambikiska läkarna som arbetar under mycket sämre förhållanden, eller de tusentals sjuksköterskorna.
Självgoda, arroganta och överlägsna ända upp till himlen.
In- och utvecklingar 
Hej! Jag håller med dig.Som boende i Stockholms innerstad har jag kommit i kontakt via sonens skolgång med människor som är vana att resa,vilket vi inte är av ekonomiska skäl.Det finns några, som har sk fina jobb, och bland annat en klasskompis åkte till Vietnam nu, eftersom mamman jobbar inom Sida.Pappan,som är kirurg, ska vara medföljande, och ”bara vila upp sig” och ta hand om dottern. Samma familj har bott några år i Thailand, då också via mammans jobb. Vad som slår mig, är att folk i allmänhet är mycket faschinerade att familjen får möjlightet till dessa exotiska resor, men inte en enda reflekterar över vad dom ska göra där. Visst, Sida gör kanske ett bra jobb, men hur många jobbar egentligen med dessa projekt för att just som du skrev, ”för att få vara med häftiga grejer”.
Själv tänker jag mer även den sidan av saken, att hur rätt det är mot barnen i familjen, att hela tiden ryckas upp från sin tillvaro, alltid lämna klasskamrater osv. Jag skulle bara inte kunna göra det mot min son,oavsett hur mycket jag skulle vilja hjälpa till i andra sidan av världen.Det finns många sätt att hjälpa till,dessutom.
Nu menar jag inte, att barnfamiljer skka inte resa, men det är klart, man ska tänka ordentligt först.
Sedan är det också så, att vi många gånger tror att vi är intelligentare än folk i fattigare länder. Ren idioti.Min bästa väninna som kommer från Eritrea, pratade knappt svenska, då vi lärde känna varanda på komvux,omvårdnadsprogrammet. Numera har hon som undersköterska det mest avancerade arbetsuppgifter av klasskamrater, som valde att fortsätta som undersköterska. Hon är intelligent, trots att hon inte uttalar alla svenska ord som man ska.Det är otroligt, att man ska definieras som ”dummare” om man i Sverige inte kan som invandrare perfekt svenska, men en svensk som bor utomlands och knappt klarar sig med lokala språket, vad det nu är, definierar sig själv som mycket duktig o intelligent….
Lycka till med ditt arbete där och låt dom arroganta höra lite sanning!!!
mvh. Nina
Hej Nina och tack för bra kommentar! Håller helt och fullt med dig, inte minst när det gäller hur man ”värderar” att hjälpa/stödja någon – hur det många gånger verkar anses finare ju längre bort man hjälper, istället för att även värdera det sätt som vi stöttar och hjälper människor även i vår absoluta närhet. Önskar dig lycka till med de arroganta på hemmaplan! 🙂 Hälsningar Kajsa
Intressant… Nu har jag visserligen ingen erfarenhet av exakt det du talar om, men jag känner igen den här mentaliteten från turistresor, hur folk står och gör sig lustiga över eller ser ned på folk som i deras ögon inte är lika utvecklade och ”högt stående” som de själva.
Mitt värsta exempel är från ett besök i en liten by utanför Aswan i Egypten där hela turistgruppen fick komma in i en familjs hem och se hur de bodde. Ett mycket speciellt och häftigt hus, men så klart inte svensk boendestandard, vilket två av kvinnorna i gruppen högljutt påpekade. Jag tackade högre makter för att den vänliga damen som tog emot oss i sitt hem inte förstod svenska, men förmodligen kunde hon nog lista ut vad som sades… 😦 Ibland undrar man varför folk alls reser.
Håller helt med dig! Det är naturligtvis bra att människor reser men det är samtidigt otroligt viktigt att tänka på respekt och att vara självkritisk hela tiden – något som alltför ofta glöms bort!
De personer som är ”hjältar” här i världen och som förtjänar ett stort tack är inte de personer som skryter, utan ”hjältarna” är de personerna som gör någonting med hjärtlig uppriktighet vara de som håller en lägre profil.
Håller helt med om att man inte kan komma till ett land anse sig ha högre kunskap och rätt att bestämma hur personerna ska hjälpas där eller att man inte kan avgöra någons klokhet och intelligens efter födelseland och hudfärg. Personligen har jag en man från Moçambique som inte kan många ord svenska. Men dömer man efter det dömer man fel. Han är klok och har många fler universitetsår än mig. Är det någon som vet hur man kan lyckas utan att ha någonting alls är det han. Jag skall besöka landet och hoppas göra det med respekt. Är det någon som vet hur hans land borde förbättras är det han och inte jag bara för att jag studerar socialtarbete. Man blir så ledsen när man hör om en sådan objektisering utav ett folk.
(tack för en intressant blogg jag fann)
Jag tackar för ditt kloka inlägg och hoppas att du får chansen att besöka Mocambique snart! Hälsningar Kajsa
Håller till viss del med dock så tycker jag det ibland är intressant påpekande som den första kommentaren angående motivation bakom insatser, spelar det egentligen så stor roll varför jag gör en sak om resultatet för något gott med sig? Ta tex ett mindre laddat exempel, om de flesta hinduer är vegetarianer av religiösa motiveringar eller om folk i Sverige blir det för att tappa vikt det kommer fortfarande leda till en mindre ekologisk belastning även om dessa människors (rent krasst här) utan tvekan skulle försöka att leva på tigerkött om de bakomliggande faktorerna istället sade detta. Så om någon åker till Vietnam för att det är exotiskt men faktiskt bidrar till något positivt eller att någon utbildar sig till läkare för att det har hög status men faktiskt hjälper människor så är ju slutsumman ändå positiv. Givetvis skulle jag som alla andra hoppas på mera altruistiska motiveringar men det ter sig tyvärr aningen utopiskt.
Givetvis tycker jag dock att Kajsas kommentarer är fullständigt vettiga och detta är ett stort problem, ta ett steg till och titta på den ”hjälp” som jag personligen sett missionärer erbjuda i liknande länder, det är få saker som gör mig så upprörd.
Tack Kajsa för ett bra inlägg!
Jag jobbar själv inom bistånd sedan flera år tillbaka och känner igen det du beskriver, det har väckt mycket frustrationer hos mig.
Själv skrev jag min magisteruppsats om de nedlåtande attityderna, västerländska biståndsarbetare som jobbade med jämställdhet i Moçambique hade (jag intervjuade ett flertal): typ ”vi vet hur de ska bli jämställda i Moçambique för vi kommer från moderna och jämställda länder trots att vi inte vet så mycket om Moçambique”.
Det jag saknar ofta är en intern självkritisk diskussion till de nykoloniala och rasistiska attityder som ofta tyvärr florerar i de (väletablerade) organisationer jag jobbat och jobbar för..
Tack för en bra blogg!