Det blev inga fler demonstrationer efter fotbollsmatchen mot Libyen i söndags (som för övrigt slutade 0-0). Istället verkar huvudstaden befinna sig i en stund av reflektion och diskussion – många av dagstidningarna låter människor från olika håll (dock mest från någon slags elit) komma till tals för att reflektera kring upploppen.

Det slår mig när jag läser att diskussionen är väldigt icke-fördömande bland de flesta som skriver (vilket emellertid kontrasteras mot regeringspartiets fördömande attityd, det är dock mindre närvarande i debatten). Författaren Mia Couto är en av dem som skrivit denna vecka, för den som läser portugisiska – läs hans artikel ”Fattigdomen är mycket dyr” här! Couto skriver bland annat att manifestationern inte var legala men däremot legitima – att få runtomkring honom fördömer händelserna – snarare ser de all anledning till att de uppstått. Mia kommenterar bland annat president Guebuzas ordval när han talade till folket under upploppet och kallade det för ”det underbara folket” i det ”vackra landet”. Han frågar sig vilket folk som inte är underbart och vilket land som inte är vackert – och hur detta sätt att prata blir en manöver för att inte prata om de verkliga problemen.