Igår ordnade vi ett rundabordssamtal för att diskutera fattigdomsstatistik och vad som bidrar till ökad fattigdom och ökad rikedom med inbjudna deltagare från provinsregeringen, organisationer, skogsbolag, Malonda och forskningsinstitut.

Två forskare från Maputo, Rogério Ossemane och Thomas Selemane, från IESE respektive CIP var inbjudna att hålla en presentation om den nya statistiken som säger att Niassa numer är den minst fattigaste provinsen i landet och att fattigdomen sjönk med 30 procentenheter under den senaste femårsperioden. Om man tittar närmre på siffrorna ser man dock att skillnaderna mellan de fattigaste och de som har de lite bättre har ökat och att de som är fattiga har blivit ännu fattigare.

Diskussionerna kretsade kring om den minskade fattigdomen är något so vi ser och känner i provinsen. Representanterna från bondeorganistionerna menade att minskningen inte är kännbar så fort man lämnar städerna eller områdena längs vägarna. På lite mer avlägsna platser är bönderna precis lika fattiga som tidigare, om inte fattigare.

Provinsregeringen menade att stora framsteg har gjorts inom exempelvis infrastruktur; det finns fler skolor, sjukhus etcetera. Samtidigt höll de med om att många av de befintliga utvecklingsinsatserna inte kommer de allra fattigaste till gagn. Detta är ett problem för såväl regering som organisationer. Denna fråga diskuterades även i förhållande till de större privatinvesteringarna i provinsen – vad bidrar de till? En representant från ett av bolagen berättade att de själva konstaterat att den lön de betalar inte räcker till att täcka kostnaderna som en familj har om de inte har egen produktion. Detta berör den viktiga diskussionen om matsäkerhet v/s monetär inkomst.

Kopplat till investeringarna diskuterades även mer generellt vad som är vinsten för provinsen och exempel från andra provinser, så som Tete togs upp. Vad får Moçambique ut av investeringarna i förhållande till vad man förlorar. Halva Moçambiques statsbudget kommer från internationellt bistånd – samtidigt ger vi skattebefrielser till multinationella företag.

Pêssego från provinsen bondeorganisation menade att det är tydligt att de de rika går framåt på de fattigas bekostnad och att utvecklingen gynnar den som redan har. Thomas och Rogério höll med om att fattigdomsbekämpningsstrategierna inte verkar göra de fattiga mindre fattiga utan de redan rika ännu rikare.