Som skrivet tidigare är uttrycket ”É normal!” väldigt vanligt här, ofta för företeelser som inte alla gånger ter sig helt normala…

Under lunchen idag fixade jag i köket med Joana som tar hand om vårt gästhus. Hon hittade inte underläggen så jag föreslog att hon skulle ta grytvanten. Hon tittade helt oförstående på mig innan det gick upp för mig att en person som bär kokande grytor på handflatan naturligtvis inte har något behov av att ens veta vad en grytvante är. (Hon stoppar dessutom handen i ärmen när hon stryker en skjorta och stryker sedan med tre punkter = grytvante framstår som en helt överflödig uppfinning…)

Igår kom de dövstummas förening in på kontoret och bad att få prata med Ângelo (som inte kan teckenspråk). Det är inte utan att jag funderade på hur det skulle gå till men det hade tydligen gått bra.

Idag är en av kollegorna är sjuk, eventuellt är det malaria. En annan kollega hade gett honom rådet att testa sig redan för ett par dagar sedan men det ville han inte. Han började ta medicin utan test. I natt hade han blivit sämre och han förklarade att det var för att han ”drömt att en person gett honom ett glas vatten att dricka”. Efter samtal med kollegorna stod det klart att detta betyder att han har blivit utsatt för vidskeplighet och därför är sjuk.

Idag på väg från flygplatsen var det någon höjdare som skulle förbi oss på vägen, sirener på vilket betyder att vi ska åt sidan. Det är inget problem att köra ner i vägrenen när man har en land cruiser men körskolebilen framför oss körde så långt ner i diket att den sedan inte kom upp…

É normal…