Som skrivet i inlägget nedan, är min vän Erik på väg ombord på Frihetsflottiljen/Ship to Gaza. Erik är från Svenska Hamnarbetarförbundet och skriver på sin blogg idag (med lite förkortningar från min sida):
…efter Israels attack mot Frihetsflottiljen förra året, då nio personer sköts ihjäl, genomförde en Svenska Hamnarbetarförbundet en veckolång, landsomfattande blockad mot israeliska fartyg och gods på väg till och från Israel. När blockaden var över stod 500 ton blockerat gods i Göteborg, Sundsvall, Malmö och Umeå. Ytterligare gods omdirigerades eller fick vänta i omlastningshamnar på kontinenten.
Enligt en artikel i den israeliska tidningen Haaretz idag, uttrycker dock Israels president Shimon Peres själv oro för att regeringens politiska linje driver landet mot internationell isolering. Ett skäl till Peres oro är bl.a. att folkopinionen i Europa och Kanada kan komma att skapa ett starkt tryck på staten Israel (fri översättning från Erik):
Peres uttryckte också rädsla för att Israel kan komma att utsättas för ekonomiska bojkotter och sanktioner. ”Det finns inget behov av bojkotter”, sade han. ”Det skulle räcka att hamnar i Europa och Kanada slutade lossa israeliska varor. Det har redan börjat.”
Förändring är en plågsamt seg process, men vanligt folks engagemang för mänskliga rättigheter runtom i världen är uppenbarligen en tyngd i vågskålen som påverkar det offentliga israeliska samtalet kring palestiniernas situation. Praktiska solidaritetsaktioner som Ship To Gaza bidrar till att hålla trycket uppe.Läs mer här!
In- och utvecklingar 
Enligt min åsikt är palestinierna ett utnyttjat folk och det behövs absolut människor som jobbar för deras sak. Men jag tycker att den palestinska sidan kritiseras för lite och att man alltför lätt lägger allt ansvar på Israel. Under 1990-talet fick palestinierna självstyre när den palestinska myndigheten grundades. Således fick de alltså ökat självbestämmande och ökad frihet. Men det blev inte lugnare och fredligare – det blev en andra intifada.
År 2005 drog sig Israel ur Gazaremsan. Således fick alltså palestinierna ökad firhet. Men det blev inte lugnare. Raketbeskjutningen från Gazaremsan ökade efter att Israel drog sig därifrån.
Tyvärr har kritiken mot den palestinska sidan uteblivit och tyvärr är det i huvudsak Israel man kritiserar och pressar. Men varför kritiserar man och pressar man inte den palestinska sidan? Israel har hittills samverkat till att ge palestinierna ökad frihet, men detta har hittils ändå lett till att våldet ökat. Så gick det när den palestinska myndigheten grundades och så gick det när Israel drog sig ur Gazaremsan. Men trots detta kritiserar man inte den palestinska sidan.
Tom:
Jag har i nuvarande situation ingen möjlighet att reflektera över hela konflikten mellan Israel och Palestina. Varken Ship To Gaza eller Svenska Hamnarbetarförbundet har gjort något annat ställningstagande än att den nu fem år gamla blockaden av Gaza måste hävas omedelbart, efter som den är olaglig, orättfärdig och bidrar till en eskalerande humanitär katastrof för Gazas civilbefolkning. Både organisationerna har gjort en poäng av att avgränsa sina ställningstaganden till detta folkrättsbrott.
Utan att i övrigt ta ställning till Oslo-avtalet eller Israels upphörande med att ockupera Gaza 2005 (2006 belägrade man istället området i uttryckligt syfte att isolera det från omvärlden, vilket hade varit ett uppenbart brott mot internationell lag även enligt israelisk retorik om man samtidigt sagt sig vara ockupationsmakt), brister ditt resonemang i två fundamentala delar:
Det ena är att ”lika goda kolsupare”-teorin om att det handlar om två likvärdiga, grälsjuka parter är felaktig även om man bortser från alla etiska, moraliska och politiska dimensioner. Även under de senaste decennierna är det rent statistiskt så att Israels militärapparat år efter år krävt mångdubbelt fler civila människoliv än palestinskt våld. Under Gaza-kriget 2008/2009 mördades omkring 40 palestinska barn per dödad israelisk soldat. Grundläggande är också¨att den israeliska staten ockuperar palestinsk mark, tillämpar lagstiftning som ger vissa etniska grupper sämre rättigheter än andra, och svälter ut palestiniernas områden. Palestinierna ockuperar inte Israel.
Ditt andra påstående bygger på att palestinierna skulle få någon typ av positiv särbehandling: ”Tyvärr har kritiken mot den palestinska sidan uteblivit och tyvärr är det i huvudsak Israel man kritiserar och pressar. Men varför kritiserar man och pressar man inte den palestinska sidan?”
Min undran är vem du menar har låtit bli att kritisera den palestinska sidan? När Hamas vid valet i Gaza vann politisk majoritet, isolerades den nya regeringen inte bara av Israel och USA utan även av stora delar av övriga västvärlden. Kraftiga sanktioner har riktats både mot Hamas och andra grupper, som bl.a. fått sina tillgångar frysta. Hamas har terrorklassats. För att tvinga bort dem från makten har Israel alltså sedan 5 år iscensatt en isoleringsaktion som lett till nöd, världens högsta arbetslöshet och att Gazas sjukhus i skrivande stund har så dålig medicintillgång och bristande elförsörjning att man inte kan genomföra ens enklare operationer. Sanktionerna mot exempelvis Gaza kostar ständigt människoliv. All västerländsk media var fram tills för ett par år sedan kontinuerligt fulla av fördömanden av Hamas på samma sätt som man tidigare fördömt PLO och dess motståndsstrategier.
Låt oss för argumentationens skull anta att alla fördömanden mot palestinska organisationer varit berättigade och att de järnhårda internationella sanktionerna ska betraktats som världssamfundets sätt att gå från ord till handling. Då kan man också konstatera följande:
Israel ockuperar å sin sida Västbanken. För detta kritiseras man men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israel belägrar Gaza i strid med folkrätten. För detta kritiseras man men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israel fängslar palestinska barn. För detta kritiseras man men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israel tillämpar tortyr mot palestinska fångar. För detta kritiseras man men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israel använder vit fosfor och andra förbjudna vapen i sin militära maktutövning. För detta kritiseras man men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israel vägrar upphöra med att bygga nya bosättningar. För detta kritiseras man men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israels nuvarande regering erkänner inte östra Jerusalem som den palestinska statens huvudstad. För detta kritiseras man av EU men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Israels nuvarande regering accepterar inte 1967 års gränser. För detta får man viss men utan att utsättas för några som helst sanktioner.
Inga länder i västvärlden utövar några som helst påtryckningar mot Israel, utöver påstådd ”diplomati”, för att tvinga regeringen att upphöra med sina brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter. Inga stater tillämpar några ekonomiska sanktioner, inga israeliska krigsförbrytare grips för att ställas inför internationell domstol, inga länder spekulerar i att införa en flygförbudszon (som i Libyen) för att försvara Gazas civilbefolkning. Tvärtom har EU mycket fördelaktiga handelsavtal med Israel
Israel behöver kort sagt aldrig ta konsekvenserna av sina ständiga brott mot konventioner och internationell lag. Palestinierna har gång på gång tvingats göra det.
Visst finns det dubbla måttstockar i den här konflikten men inte på det sätt du påstår.
MVH
Erik Helgeson
Erik Helgeson:
Det jag förundras över efter att ha läst din kommentar är att du menar att du i nuvarande situation inte har någon möjlighet att reflektera över hela konflikten mellan Israel och Palestina, men att du samtidigt är högeligen engagerad i den. Är det inte en förutsättning för att på bästa möjliga sätt kunna vara engagerad, att också ha möjligheten att reflektera över den konflikt man är engagerad i?
Det handlar i alla fall om att ge frihet och rättigheter till palestinierna. Det är viktigt att komma ihåg att palestinierna flera gånger blivit erbjudna friheter. Ett exempel är 1947 då de också blev erbjudna en egen stat iom delningsförslaget. En palestinsk stat kunde också ha kunnat skapats mellan 1948 och 1967, men något sådant lär inte ha varit på tal.
Efter sexdagarskriget ville Israel förhandla, men arabstaterna träffades i Khartoum, Sudan för ett toppmöte där man kom överens om ”3 nej”: nej till fred med Israel, nej till erkännande av Israel och nej till förhandlingar med Israel.
Under 1970- och 1980-talen kunde palestinierna röra sig fritt i hela Israel. Detta finns beskrivet i en artikel. Det finns en översättning av den t.ex. på min blogg: http://fredsprocessen.wordpress.com/hur-det-var-innan-fortrycket-borjade/
(Jag har kollat upp med en israel att innehållet verkligen stämmer och han kunde bekräfta att det stämmer.)
När det gäller fortsättningen så håller jag fortfarande fast vid mina argument. Israel har samverkat till att ge ökad frihet, ökade rättigheter och ökat självbestämmande till palestinierna. Men ett faktum är att det inte fört med sig mera lugn och mera fred, utan att det hittills fört med sig ökat våld och ökad terrorism. Det blev en andra intifada fastän palestinierna fick självstyre under 1990-talet och raketbeskjutningen från Gaza ökade fastän Israel drog sig därifrån 2005.
Det stämmer att det dött flera palestinier än israeler under konfliktens gång. Jag vill inte påstå att Israel skulle vara perfekt – det finns inga perfekta länder. Jag påstår inte heller att allting Israel gör är rätt och jag påstår inte att de alltid gått rätt tillväga. Men man måste se att Israel utsatts för blodig terror från närliggande territorier i form av självmordsbombningar och raketbeskjutning. Faktum är att det nu är tusentals raketer och granater som skjutits från Gazaremsan in i södra Israel under det gångna årtiondet. Faktum är också att terrorister verkar och har verkat i närheten av och mitt bland civila. Det kan vara en del av förklaringen varför dödstalen är högre på den palestinska sidan.
Min huvudpoäng är att palestinierna blivit erbjudna frihet, rättigheter och själbestämmande under konfliktens gång. Min poäng är också att Israel hittills samverkat för frihet, rättigheter och självbestämmande för palestinierna. Min poäng är också att detta inte lett till mera lugn och fred på det sättet jag beskrivit ovan. Det har alltid blossat upp nya oroligheter och nytt våld på den palestinska sidan varje gång Israel har gett dem mera frihet, mera rättigheter och mera självbestämmande. Kärnan i min poäng är att Israel någon gång måste få säga ifrån. Israel kan inte ge mera rättigheter, frihet och självbestämmande åt palestinierna och alltid bli ”tackad” med ökat våld och ökad terror. Någon gång måste det ske en attitydförändring på den palestinska sidan. Någon gång måste terrorn och våldet minska och sedan helt upphöra.
Israel kan inte minska sin närvaro på Västbanken när som helst hur som helst, eftersom raketbeskjutningen från Gazaremsan ökade som en följd av att Hamas tog kontrollen där efter att Israel drog sig därifrån. Det finns inga garantier för att samma sak inte skulle kunna ske när det gäller Västbanken. Man behöver inte stöda allting som Israel gör och man behöver inte ha samma syn på saker och ting som Israel har, men man måste åtminstone lyssna till landet. Man måste förstå att de har gjort mycket för palestiniernas frihet, rättigheter och självbestämmande (samverkat till självstyre, dragit sig ur Gazaremsan), men att de inte fått fred och lugn i utbyte, utan ökad terror och ökat våld. Man måste förstå att Israel har något att säga angående detta och man måste förstå att de har all rätt att säga det. Utan denna respekt för Israel som en part i konflikten så kan ingen varaktig och slutlig fred byggas.
mvh
Tom
Hej Tom
Nu har jag läst din blogg och tagit del av dina åsikter om såväl svensk invandringspolitik som om Israels agerande gentemot palestinierna. Jag har läst ett stort antal av dina artiklar och bedömer att det är helt meningslöst att lägga tid på att diskutera med dig. Skälet är att du helt enkelt inte lyssnar och inte läser någonting som meningsmotståndare skriver. En del skulle kalla det fundamentalistiska drag.
Du har varken nu eller tidigare faktiskt bemött vad som står, vare sig i mitt eller någon annans inlägg, och du förhåller dig inte till fakta. Tvärtom verkar bortser du systematiskt från allt som skulle kunna motsäga din argumentationslinje, såsom rapporter från Human Rights Watch, EU, Röda Korset, FN-organ etc.. Du fabulerar kring historien och läget i Gaza idag på ett sätt som jag tycker är stötande. Ditt mantra om att ”Israel inte är perfekt” motbevisas ju av att du i samtliga av dina inlägg som jag hunnit läsa aldrig, inte en enda gång, har kritiserat dess regerings politik. Varje övergrepp betraktas som rättfärdigt och ursäktligt.
Om du varit ledarskribent på Svenska Dagbladet hade jag ändå tvingats förhålla mig till vad du skriver. Nu är du inte det och därför väljer jag att strunta i att försöka diskutera vidare med dig.
Hej ”gazaprojektet”
Varje människa har en fri vilja och därför är det upp till dig att välja om du vill diskutera med mig eller inte. Jag tycker ändå att det är lite tråkigt att du väljer att inte göra det. Jag tycker nämligen att vi som människor på denna jord borde kunna prata med varandra fastän vi har till och med mycket avvikande åsikter och tankar om saker och ting. Att sluta prata är aldrig bra, ja det kan till och med anses som farligt och skadligt.
Jag säger inte att jag har monopol på åsikter angående Israel/Palestina-konflikten. Det jag gör med min blogg är att lyfta fram aspekter som sällan lyfts fram. Jag har också en del kritik att komma med mot Israel, men jag har hittills bedömt att det inte är nämnvärt. Israel kritiseras redan en hel del.
Däremot tycker jag att den palestinska sidan inte kritiseras tillräckligt. I mina kommentarer här ovan försöker jag lyfta fram att Israel samverkat till att ge palestinierna självstyre samt att de dragit sig ur Gazaremsan. Men i båda fallen ledde det till att terrorismen och vålet från dessa territorier ökade. Det blev en andra blodig intifada med självmordsbombningar från Västbanken och det blev ökat raketbeskjutande från Gazaremsan. Har jag rätt i detta resonemang, eller har jag fel? Och varför har jag fel i så fall? Svara gärna vad du tycker om du vill.
Många kritiserar Israel redan. Däremot tycker jag att så många inte kritiserar den palestinska sidan. Du skriver: ”Ditt mantra om att ”Israel inte är perfekt” motbevisas ju av att du i samtliga av dina inlägg som jag hunnit läsa aldrig, inte en enda gång, har kritiserat dess regerings politik. Varje övergrepp betraktas som rättfärdigt och ursäktligt.” Men då undrar jag om du någon gång kritiserat den palestinska sidan?
Du är fri att göra valet att inte diskutera med mig om du så vill, men som jag sade ovan: jag tycker att det är tråkigt för jag tycker att vi människor i alla lägen borde kunna prata med varandra även om man har mycket avvikande åsikter och syn på saker och ting. Om inte du och jag kan diskutera detta, vi som inte ens bor i Israel eller Palestina, hur ska de där nere då kunna prata med varandra? Att försonas börjar med att räcka ut handen mot den andra parten och inleda en diskussion. Om man är öppen för diskussion så är möjligheterna goda att det blir bra till slut, även om vägen dit kan vara lång och knagglig. Det har historien visat så många gånger. Jag tycker vi här i omvärlden som engagerar oss i Israel/Palestina-konflikten borde utgöra ett exempel när det gäller detta. Därför borde vi inte göra det valet att sluta prata med varandra. Tycker jag.
Ha en bra dag!
mvh
Tom