I veckan har vi haft en studiecirkelutbildning på kontoret. Fast jag vet egentligen inte om det kan kallas studiecirkelutbildning eller om det mer var en två dagar lång reflektion om livet, erfarenheter, kunskap och utveckling.

Ângelo, som är vuxenutbildningsansvarig på Kooperation Utan Gränser i Moçambique, inledde med en berättelse om gudar, från tidernas begynnelse. För länge länge sedan fanns en gud, som kom fram till att det skulle vara bra med många små gudar som i sin tur kom fram till att det vore bra om alla människor hade samma makt som gudarna (se ”illustration” längst ner). Detta blev emellertid en besvärlig situation och den stora guden frågade mellangudarna hur han skulle kunna ta och gömma människornas gudomliga makt. Efter att ha diskuterat alternativen att stoppa makten i trädstammar, gräva ner den eller lägga den på havets botten, kom de fram till att det enda stället där människorna inte skulle leta efter makten var inom sig själva. Så där gömdes den.

Frigörande utbildning, exempelvis studiecirklar, handlar om att hitta makten och kunna använda den för att förändra.

Under de två dagarna reflekterade deltagarna från nationella aidsnätverket Monaso, ”Mänskliga rättigheterligan”, en nystartad organisation vid namn Renascer och utbildningsmyndigheten kring frågor om hur förändring skapas och vilken typ av utveckling organisationerna bidrar till. Och vad är det som gör att organisationerna bildas och vad bidrar till om vårt arbete blir framgångsrikt eller inte.

Vi fick anledning att komma tillbaka till berättelsen om gudarna ett antal gånger – för att påminna oss om att vi först ska leta efter lösningen inom organisationen och inte direkt tänka att den finns utanför (vilket är ett stort problem hos många av de organisationer som vi samarbetar med i Niassa). Studiecirklar utgår ifrån att erfarenhet och färdighet är minst lika viktiga som formell utbildning.

Kooperation Utan Gränsers arbete med vuxenutbildning i Niassa var en röd tråd under dagarna – en historia som innehåller både bra och dåliga erfarenheter men där de senare används för att kritisk diskutera organisationernas roll och vad vi kan lära oss av våra misstag och ibland också skratta åt dem…

Exempel hämtade från verksamheten blandas med illustrationer och kortare texter som manar till eftertanke. Exempelvis fick Alice i underlandet vara med på ett hörn med en ordväxling med en katt: Kan du säga mig vilken väg jag ska ta?

Utöver de mer övergripande diskussionerna, gick vi även igenom grunderna för hur man bygger upp en studiecirkel inklusive praktiska övningar. Utbildningen avslutades med ett besök hos bondeorganisationen i Lussanhando som har nått fina resultat genom studiecirklar, bland annat i form av ökad matproduktion.

Det slår mig ofta när jag är med på utbildningar eller liknande aktiviteter att människor har en enastående fantasi och associationsförmåga. En av diskussionerna handlade om kvinnors rätt till sin kropp och det blev heta ordväxlingar. En av deltagarna, en äldre herre, flikade in att när han var i Demokratiska Republiken Tyskland på 80-talet var han på en nudiststrand och där var alla kvinnor (och män) nakna men det begicks inga övergrepp så hur kan det då komma sig att vi ger skulden till en kort kjol?

Språkbruket är annorlunda än i Sverige, ibland på ett ganska upplyftande vis. Alla män i illustrationerna beskrivs antingen som ”kamrat” eller ”pappa” – någon annan funktion verkar inte finnas. Folk som är tjocka och har slips kallas för kapitalist, borgare eller ”patrão”.

Vi pratade mycket om hur vi använder ”vi” och ”dom” – och hur vi ofta när vi pratar om något positivt i samhället inkluderar oss själva men exkluderar oss och pratar om dom eller ”man” när det handlar om något negativt, exempelvis ”hur kan man få hiv” och ”hur sprids hiv” istället för ”hur kan vi få hiv” och ”hur kan vi sprida hiv”. Kyrkan och moskén kom upp i detta sammanhang och det blev en diskussion om att prästen säger ”Gud är med er” eller ”Gud är med oss” – vem är Gud i sammanhanget och i vilken roll sätter sig prästen i förhållande till Gud och människor.

Avslutningsvis en sammanfattande illustration… 🙂