I plenumdragningarna sägs det hela tiden att det förekommit en diskusison, som varit deltagande, engagerande, dynamisk och andra saker som man gärna vill att en diskussion ska vara. Fast det har inte förekommit någon diskussion (som således inte har kunnat vara något av det ovanstående). Snarare har var och en lagt fram vad den vill säga utan att koppla detta till tidigare talare. (Likafullt är det väldigt intressant på det sätt att man får ett panorama över vad alla länder, var för sig, vill ha sagt.)

Ibland blir det lite komiskt med de för-förberedda talen, som igår exempelvis. OECD-DAC presenterade statistik över hur olika biståndsgivare rent budgetmässigt visar att de arbetar med jämställdhet. För stöd till jordbruk och landsbydgsutveckling var EU-institutionerna (alltså inte varje EU-lands bilaterala bistånd) näst sämst (efter Korea) då endast 5 procent av programmen explicit uttryckte jämställdhet som delmål (Sverige var bäst med 88 procent). Här intill ett lite halvdant foto av ppt-presentationsbilden med EUs lilla stapel inringad.

EUs representant bad om ordet och höll sedan ett för-förberett inlägg där hon inte kommenterade den presenterade statistiken utan istället pratade länge och väl om EUs förträffliga jämställdhetsarbete, som om de vore bäst i klassen. Märkligt.

Frågan om statistik och dess betydelse har kommit upp vid ett antal tillfällen. Kanske kan den tyckas lite torftig och inte det mest slagkraftiga verktyget. Verkligheten visar emellertid någonting annat. Många länder tar upp konkreta exempel på hur politiken förändrats efter att de fick bättre statistik i betydelsen inom nya områden men även att den var uppdelad mellan kvinnor och män. Moldavien berättade exempelvis att när de fick statistik på hur många kvinnor som drabbas av våld i hemmet, blev det en tydlig prioritering i politiken och rättssystemet med direkta effekter. Avslutar med en bild från Moldaviens presentation – det här med kurs i powerpoint kanske skulle vara något även för FN-delegater?