Väldigt små exempel blandas med gränsöverskridande generaliseringar vilket gör det lite svårt att följa (eller snarare hitta) den röda tråden men det är å andra sidan väldigt engagerande för tankarna. Gårdagens panel om hur jämställdhetsarbetet ska finansieras var inget undantag.

Pakistan gjorde ett inlägg på den lilla skalan som jag tyckte var väldigt tänkvärt:

”One has come across programmes where 50 per cent of the budget goes to consultants – is that reasonable?” Det här med konsulter är ju något jag själv ondgjort mig över, bland annat här på bloggen – läs gärna inlägget Alltså det här med konsulter.

En kvinna från en amerikansk organisation tog upp ett par viktiga tankar. Hon kritiserade hur biståndsgivare gärna pratar om hur mycket pengar vi vill och kan investera i utvecklingen. Men runtom i världen, på de platser där vi vill investera finns människor som har en kunskap, klokskap och erfarenhet – som de gärna skulle vilja investera. Men det är få som tar sig tid att lyssna på dem. Hon kritiserade även resultathetsen inom biståndet och menade att det nog är många biståndsmottagare i världen som skulle vilja säga: Ge oss inte så mycket pengar – ge oss istället tid att visa vilka resultat vi kan skapa.

Och i anteckningsblocket råder som vanligt organiserat kaos…