Men VEM bestämmer egentligen?

En galet brilliant ung uruguayanska (får mig att tänka att jag måste läsa på mycket mer – jösses, vad hon KAN saker), Nicole Bidegain, summerar i ett seminarium vad Riokonferensen måste besluta om:

1. Hur ska vi producera det vi behöver? Vår samarbetsorganisation AIGMIM i Guatemala menar att vi inte klarar oss utan energi, men ska den verkligen produceras med vinstintresse, privat och nästan helt laglöst? Eller ska den kontrolleras demokratiskt, dvs offentligt, och utan att förgifta folk?

2. Hur och hur mycket är det rimligt att vi ska konsumera? Vi vill ha och ha, men ibland tänker jag i Jack Kerouac-stil att ”du äger inte saker, sakerna äger dig”. Vi går nästan bokstavligen talat över lik för allt vi köper. Testa dig själv och tänk till – och sedan tänk lite till: http://www.slaveryfootprint.org

3. Hur ska vi fördela? Arbete, rikedomar och beslutsfattande. I Sverige har vi vant oss vid att omsorgen om människor är ett gemensamt ansvar mellan mamma, pappa, familj och samhället, men i större delen av världen utför kvinnorna och naturen, helt obetalt och oftas helt isolerat, allt omsorgsarbete, all reparation av relationer och ekobalans. Detta gratisarbete subventionerar ditt välstånd, din relativa rikedom.

En ung manlig feminist kommenterar den tredje punkten: Om vi inte förstår hur besluten fattas verkar det hela rätt obegripligt. Vad GÖR vi här i Rio, egentligen? Är vi inte alla rörande överens om att miljöförstöring är dåligt och att klimatförändringarna hotar hela vår överlevnad? Så varför klubbar inte staterna bara igenom överenskommelserna om att minska utsläppen, förbjuda gifter, reparera redan gjorda skador och investera i de bevisligen effektiva småbrukarna (ofta kvinnor), som bär stora delar av hela världens matförsörjning på sina axlar?

Den unge mannen påpekar att bara USA:s presidentkampanjer beräknas kosta runt 2 miljarder dollar, varav en hel del kommer från företag med mycket specifika intressen. Och de vill ha skydd för dessa i utbyte mot sina pengar. Det är inte det att jag är konspirationsteoretiker: jag tror inte att dessa män (förlåt, kunde inte låta bli att påpeka att de är nästan bara män) sitter och skrockar om hur de ska förstöra naturen och utnyttja kvinnorna så mycket de bara kan. Jag tror att frågan helt enkelt sällan kommer upp på deras möten. De tittar mest på olika sätt att öka vinsten. Punkt. De kommer aldrig frivilligt sänka den, det är liksom inte vad de lärde sig i plugget. Om inte regeringarna sätter upp ett större regelverk för dem kommer inget att hända. Du köper ju inte ens alltid ekologiskt, så vad har de för incitament? Men regeringarna står och väger mellan de som pressar hårdast. Om vi inte gör våra röster hörda, vinner pengarna. / Linn

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s