När tvivlet sätter in… prata med en boliviansk bondekvinna

Idag har jag agerat tolk mest hela dagen för Maria Elisson, ledarskribent pa Nerikes Allehanda. En mycket trevlig journalist med konkreta frågor, men ändå utrymme för att lyssna till mer komplexa tankegångar. Och det är ju verkligen en nödvändig egenskap, för det är inte alltid lätt att som svensk ta in helt andra världsbilder. Läs henne här:

http://na.se/bloggar/rio/1.1692661-rio?blogPostAction=view_post&postingId=19.826875

Jag minns själv hur min egen trista cynism började släppa när jag mötte bondekvinnor de första åren som koordinatör för Kooperation Utan Gränsers jämställdhetsprogram i Latinamerika. Först då insåg att jag faktiskt tvivlat på att det är möjligt att hitta alternativa sätt att leva – tillsammans med andra människor och med naturen. Som faktiskt är realistiska även för lite bortskämda svenskar. Att vi inte är ”i grunden egoistiska”, utan snarare varelser som med alla medel försöker hitta gemensamma samanhang. Man skulle kunna säga att jag hade resignerat till att tänka att ”ja, ja, vi får väl ta det som där är, lite tilltufsat, men med några plåster och bandage kanske det går att hanka sig fram”.

Just denna inställning tycker de som vi pratade med idag har präglat allt tal om grön kapitalism och den mesiga överenskommelsen det officiella toppmötet i Rio har kommit fram till. När det faktiskt finns människor, erfarenheter, ja, till och med länder som hojtar om bättre, helt annorlunda möjligheter. Teresa Hosse, som jobbar med vår bolivianska partner Plattform om Klimatförändringar, säger att visst ”för er västbor kanske grön kapitalism låter nästan radikalt, men för oss bolivianer känns det mest bakåtsträvande”. Bolivia har en särskild lag om Moder Jords rättigheter. Teresa menar att den för henne galna strävan att alltid ha mer och mer, samt drömmen om konstant tillväxt förstör möjligheten för människor att leva lyckliga. Om lyckan alltid ligger i framtiden, ja, då är vi ju aldrig lyckliga. Och planeten har ju, som bekant, gränser för hur mycket man kan utnyttja den. Det är bara att inse och vidta nödvändiga mått. Politiskt sett mycket svårt. Filosofiskt sett absolut livsviktigt. / Linn

Bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s