Skrev nedan att känslan inför Visby är lite skräckblandad förtjusning. Satte just på TVn och den första personen som dök upp i rutan, i direktsändning från Almedalen, var Fredrik Segerfeldt. Måste säga att förtjusningen i konstruktionen ovan försvann och ersattes enkom med den första delen av känslan.

Imorgon klockan 5 bär det av. Dagen bjuder på seminarier om bland annat Den svenska modellen för skogsbruk – tar industrins sitt ansvar, Svenskt internationellt bistånd – vad sägs och vad görs?, Export till priset av mänskliga rättigheter?, Vad händer när David retar gallfeber på Goliat? och slutligen frampå kvällskvisten väntar ett seminarium som ska svara på frågan om biståndet är lika uselt som sitt rykte?

Kan redan nu spana in ett par frustrationsmoment under dagen. Skulle kunna tänka mig att gå in i en vadslagning om att Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, kommer att svara ja på frågan i det sista seminariet: Jo – biståndet är precis lika uselt som sitt rykte, om inte sämre (det tyckte han sist jag hörde honom prata). Är lite förundrad över denna tvärsäkerhet i frågan hos en person som inte arbetar med bistånd och som inte har några egna erfarenheter från denna sektor. Kanske bjuder det in oss biståndskoftor att svara på ödesfrågor om det svenska näringslivet?

(Det verkar ju emellertid vara helt ok att kritisera biståndet utan så mycket på fötterna – även första nämnda man i detta inlägg är ju bra på det… Han och flera med honom vänder ju dessutom på frågan och menar att vi som arbetar med bistånd inte bör lägga oss i debatten för att vi talar i egen sak…)