Livsmedelssäkerhet och klimatförändringar

Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) träffas en gång om året och väljer då ett par ämnen att fördjupa sig inom. Livsmedelstrygghet och klimatförändringar är ett av dem detta år. Jag kan rekommendera läsning av expertpanelens bakgrundsrapport (www.fao.org/cfs/cfs-hlpe/en/). Den konstaterar bland annat att klimatförändringar är ett stort hot mot global livsmedelstrygghet, att de redan fattiga, speciellt småbönder, är mest utsatta och att det fortfarande finns oerhört mycket luckor i vår kunskap om hur matproduktionen kommer att påverkas.

Rapporten visar tydligt hur oerhört komplext det är att förstå hur alla faktorer påverkar varandra. Vi vet alltför lite om hur olika grödor påverkas av högre temperatur och mer extremt väder, det mesta pekar dock på att skördar kommer minska

. Mer forskning behövs. Jordbruket måste anpassas efter förändringar i klimatet, det behövs ett ökat fokus på hur vi kan förebygga och minska effekter av väderkatastrofer. På samma gång behöver vi bygga livsmedelssystem som har betydligt mindre utsläpp. Den konstaterar också att vi behöver äta mat som ger mindre utsläpp, vilket till stor del betyder mindre kött och andra produkter från djur. Idag äter våra husdjur upp 37 procent av all mat som produceras (soja och spannmål etc.). Om vi åt denna mat direkt själva istället skulle stora energivinster göras.

Rapporten är grunden för ett rundabordssamtal mellan alla länder, civila samhället och privata sektorn liksom ett antal andra aktörer. Utifrån allas uttalanden här tar man fram en gemensam text för beslut. Jag sitter nu i ett rum där detta utkast diskuteras. Det är oerhört intressant att lyssna på allas inlägg och försöka förstå vad som ligger bakom allas positioner. Det finns, liksom i klimatförhandlingarna, tydliga grupperingar. USA, Canada och Filipinerna håller ihop på en sida. G77-länderna (utvecklingsländer) är på andra sidan, ganska ofta tillsammans med Afrika. China är ibland med G77-blocket. Just nyss uttryckte sig Kina mot en skrivning om rätt till mat. Civila samhället är oftast ungefär på samma sida som G77 och Afrika. Indien verkar vara rätt konservativa. EU är någonstans i mitten och kan ganska ofta vara de som pushar på åt ett håll när det står och väger. Latinamerika, har mest hörts i form av Ecuador som vill ha in skrivningar om matsuveränitet. Brasilien är rätt progressiva och gillar också begreppet matsuveränitet och har själva en hel del bra lagstiftning för fattiga och småbrukare i det egna landet. Den privata sektorn tycks oftast vara ungefär på samma sida som USA.

G77 och civila samhället lägger stor vikt vid ekologisk odling, agroekologi, matsuveränitet, mänskliga rättigheter, rätt till mat och vill att klimatanpassning ges större fokus. USA och ganska ofta Kanada vill inte ge CFS för stort mandat. De vill att klimatfrågorna hanteras av FN:s ramverk för klimatförändringarna, UNFCCC. De ogillar matsuveränitet, de är lite rädda för skrivningar om rättigheter, de vill inte ha med skrivningar om intellektuella privata äganderätter (som bland annat rör patent).

Nu säger USA (surpise!) att de inte vill ha med skrivningar om de rika ländernas specifika skyldigheter och ansvar (Common but differentiated responsibilities). EU håller med. Brasilien går starkt emot liksom civila samhället. Det är lätt att tänka att principen måste stå med, att de rika länderna faktiskt har ett specifikt ansvar för livsmedelssäkerhet. Brasilien menar att det är en princip som vi kommit överens sedan 20 år. Mina svenska kollegor menar dock att problemet är att det kan tolkas som om alla mindre rika länder, inklusive Kina, kan undantas ansvar. Så Kina och de flesta andra fattiga länder gillar den förstås. I klimatförhandlingarna handlar det om att rika länder har större ansvar för att minska utsläpp, men här pratar vi främst om livsmedelstrygghet vilket gör skrivelsen mer komplicerad. Men nog tycker jag definitivt att världens rikare länder har ett större ansvar och skyldighet att bidra till att minska de negativa effekterna som klimatförändringarna har på global livsmedelssäkerheten. Men uppenbarligen en mycket känslig del av texten. Det tycks nu landa i att man hänvisar till principerna i FN:s ramverk för klimatförändringar där man bland annat kommit överens om just denna princip.

/Hanna Wetterstrand

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s