På söndag flyttar jag till Kabul. Hammare, betongkrokar, kära foton, apotekets tandborstar, tång, böcker och värmeljus är nerpackat i resväskan. Och en massa sjalar och kläder som går ända ner, upp och ut och varav de flesta är minst en storlek för stora. Så mycket större flyttlass blir det inte med 30 kilo i bagaget.

Jag har tagit lektioner i dari (ungefär som persiska) de senaste veckorna och bland annat lärt mig säga ”Det står en stridsvagn bakom affären” och ”Majoren har gröna byxor”. Har dock även övat på lite mer ”civila fraser” så som oändligt långa hälsningsfraser och ”Det stora skägget är vackert”. Läraren och utbildningsmaterialet kommer från försvarets tolkskola vilket onekligen har färgat ordförrådet något.

Funderar mycket på hur det kommer att bli, med livet och jobbet. Det är ju lite speciellt att inte ha en aning om hur en vanlig dag kommer att se ut nästa vecka, vad jag kommer att göra och vem jag kommer att träffa. Känner mig upprymd och inspirerad av att tänka på att jag kommer att få lära mig massor med nya saker den kommande tiden.

Det är emellertid en hel del som ska fixas innan det är dags att sätta sig på väskan för att få ihop den. Städa ur huset som ska hyras ut, jobba de två sista dagarna på Kooperation Utan Gränser och lite annat… Men det är nog så att tanken flyttar fortare än kroppen – det är inte alldeles lätt att fokusera på saker här när tankarna redan är någon annanstans…

Bloggen kommer från och med nu att handla om livet i Kabul och arbetet på Svenska Afghanistankommittén, förhoppningsvis med mycket foton. Fokus blir på vardagen och mina egna reflektioner men det kommer sannolikt att bli en hel del biståndspolitik – inte minst med tanke på att Afghanistan är det land som kommer att ta emot mest svenskt bistånd under de kommande åren.

Nu är det dags att fixa klart tårtan till avskedsfikat på jobbet!

Jag hoppas att gamla läsare följer med och att nya tillkommer!